Ostbågar, inte ostbollar!
Det var uppmaningen till min sambo när han skulle ut och handla. När jag fyllde år bad jag att han skulle köpa ostbågar. Han kom hem med ostbollar och jag blev helt förtvivlad. Det ÄR jättestor skillnad på bågar och bollar, så det så!
Det blev en lugn nyårskväll hemma. Varken sambon eller jag orkade med något större firande. Dock är jag bortskämd med att bo tillsammans med en otroligt bra kock så jag åt en fantastiskt god gourmetmiddag.
På cancerforumet jag är medlem på har ännu en drabbad gått bort. Det har varit många nu i december och fast jag inte känner dem blir jag så fruktansvärt ledsen. Jag blir ledsen för att deras liv släckts för tidigt, för hur mycket de har kämpat och lidit och för deras nära och käras skull. Jag funderar på hur det kommer att bli med mig, har jag verkligen besegrat rälige Rutger nu eller kommer han att ta revansch? Dessutom får jag dåligt samvete för att jag har klarat mig "så bra" när andra förlorar kampen. Så hjälper det ju inte att tänka men jag har svårt att skaka av mig de tankarna.
Precis vid tolvslaget såg jag många lyktor i skyn, det var säkert totalt 15 stycken. Jag tänkte på alla som gått bort, dels från forumet och dels andra i mitt liv och jag inledde det nya året med tårar forsandes. Jag har hört att som man inleder det nya året, så kommer resten av året att bli. Jag hoppas verkligen inte det stämmer.
Jag tänker tro på att år 2010 kommer att bli ett väldigt bra år för mig.
fredag 1 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hoppas och tror att 2010 blir ett mycket bättre år för dig Inger! God fortsättning!
SvaraRaderaKram Lotta
Hej där...
SvaraRaderaJag inledde också det nya året gråtandes då känslorna över min nyligen bortgågna farmor tog överhand. Och vet du Inger, jag satt o funderade nu på det där med att resten av året kommer bli så som vi inleder det...
Jag vill tänka så här: vi inledde det genom att visa våra känslor, att våga sakna o ge utlopp för den saknaden o även rädslan. O så vill jag fortsätta resten av året; jag vill vara känslig o kunna ge utlopp för det, både i glädje som i sorg.
Kram på dig
Kristina/Zoul
Lotta! Vi får hoppas det! :-)
SvaraRaderaKristina - så vackert du skriver och vilken fin tanke! Och där börjar jag gråta igen...
Stor kram till er båda!
Inger