Igår var jag och fikade med en god vän. Vi pratade lite om personligheter och att människor tar fram olika delar av oss. Jag har på sistone noterat att jag tänker mycket i form av färger och vår konversation fick mig att tänka på färghjulet.
Jag tyckte det var en riktigt intressant tanke. Människor omkring oss är som färger. Vissa är helt kontraster till oss själva, precis som komplementfärger. Andra kanske liknar oss själva väldigt mycket såsom monokromatiska färger, olika nyanser av samma färg. Analoga människor (färger) ligger bredvid i färghjulet som exempelvis blått och lila, gult och orange. Triangelfärger bildar en triangel på färghjulet såsom gult, blått och rött.
Vid middagen hade jag ånyo ett samtal om personligheter eller snarare kommunikationsprofiler, denna gången med sambon. En kurs han har gått handlade om olika personlighetstyper, fyra olika typer kombinerade på olika sätt. Dessa 4 är pådrivande, uttrycksfull, vänskaplig samt logisk. Enligt dessa teorier är han logisk (ohja!) samt vänskaplig och jag är uttrycksfull och pådrivande.
Dessa olika typer värderas inte, det är exempelvis inte bättre att vara logisk än uttrycksfull. Alla profiler behövs i en grupp eller på en arbetsplats. Det för in mig på komplementfärgerna igen.
Jag läste om en autistisk man som var savant som såg människor som siffror vilket var väldigt intressant. Och siffrorna i sin tur var hade olika form, färg och struktur. Jag kan verkligen inte säga att jag ser människor som färger direkt men det finns ett visst inslag. Den största delen av mitt skapande/pysslande går till kortmakeri, jag gör kort. När jag skall göra ett kort till en person är färgen väldigt viktig för mig, jag vill ju att mottagaren skall uppskatta kortet. Jag har vanligtvis inga explicita tankar om färgval utan jag väljer automatiskt. Olika människor är olika färger för mig. Några av de senaste korten jag har gjort har jag inte vetat favoritfärg hos mottagarna men efter jag överlämnat kortet har jag frågat och det har i många fall varit både rätt färg.
Jag tänker mycket på färger, det är också något som påverkar mig starkt. Under min cytostatikabehandling kunde jag inte ha starka färger på mig, det gjorde mig illamående. Nu kan jag ha exempelvis lila och orange igen till min stora glädje. Färger gör mig lycklig och alldeles (för mycket ibland) uppspelt. Tyg, garn, papper, blommor, målarfärg - lyckan finns överallt.
onsdag 27 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar