Jag loggar ut för att fira jul men innan jag gör det vill jag önska er alla en särdeles fin jul med både snö och värme, lugn och kärlek!
söndag 23 december 2012
fredag 21 december 2012
Krånglig, jag?
Det är inte midnatt som råder utan förvirring i detta hus.
Jag kommer alltså att opereras i mitten av januari. Däri ligger ingen förvirring även om jag har många frågor till kirurgen. Det påminner mig om att jag borde påbörja den listan. Det som gör mig förvirrad är sjukskrivningen.
Jag blev år 2010 utförsäkrad och fick ta tjänstledigt från min arbetsplats för att skrivas in på Arbetsförmedlingen. Redan där tycker jag det är en hel del som är snurrigt. Det ligger liksom inte rätt i munnen eller handen att be om tjänstledighet för en sådan sak. På blanketten finns det förtryckt några saker såsom föräldraledighet, studier och annat jobb. Ingenstans kan jag bocka i att jag behöver vara ledigt från mitt arbete för att skrivas in på AF ett tag. För att liksom se hur de har det där.
Ersättningsnivån var också snurrig. För mig i alla fall. För alla andra tycktes det vara glasklart. När jag ringde till A-kassan hänvisade de mig till Försäkringskassan och när jag ringde dit hänvisade de mig tillbaka till A-kassan. Solklart. Den dansen höll vi på med i över ett år. En gång verkade det hända något då jag blev uppmanad att skicka in en blankett. Dock visade det sig att jag redan hade skickat in den nämnda blanketten ett år tidigare. Den stora frågan var vad aktivitetsstödet baserades på. Jag trodde ju i min tjänstemannahjärna att det var min lön som ersättningen baserades på. Och det var det ju, fast bara lite. Jag kommer inte ihåg vad de kallade det men det var typ en uppskattad lön. Varför skulle de uppskatta en lön om de hade en reell att utgå ifrån? Det var inget jag uppskattade, det gjorde allting liksom bara krångligare.
Och krångligare blev det när jag fick retroaktiv löneförhöjning såpass mycket att det förvånansvärt nog gjorde en skillnad. Den skillnaden ville jag gärna se på mitt konto. Fast det gick ju inte. För aktivitetsstödet baserades på den uppskattade lönen (fast bara lite) när jag blev utförsäkrad och jag fick lov att uppge min inkomst. Och att jag fick retroaktiv löneförhöjning påverkade inte för jag skulle jag ju angett min lön. Men den visste jag ju inte om att jag hade. Inte förrän sådär ett år senare. Och då var det ju försent. Det är ju en självklar regel. Vet du inte om din kommande inkomst så kan du ju inte få ut den!! Det säger väl sig själv!
Jag gav inte upp, jag är en envis sucker! Till slut fick jag en trevlig och engagerad Rolf på tråden. Han rådbråkade sin hjärna och till slut lyckades han få till stånd en höjning av min ersättning. Dock baserades det på helt andra regler som jag till min lycka uppfyllde. Fast egentligen skall jag ju hålla mig på mattan, inte bara ekonomiskt sett. Har jag hamnat på en nivå får jag väl ändå hålla mig kvar där och inte bråka. Hur ser det ut om alla möjliga människor vill ha höjd ersättning, det går ju inte bara an!
Min lön har förvånansvärt nog ökat igen. Detta är dock inget jag kommer att se röken av för nivån bestämdes ju för typ 10 år sedan, innan jag blev sjukskriven. Det gäller att ha framförhållning!
Nu är min fråga hur en sjukskrivning kommer att påverka min utförsäkring samt tjänstledighet från min arbetsplats för att AF så gärna vill ha mig där. FK tycker ju inte att jag är sjuk men varken min arbetsplats eller AF eller jag för den delen tycker att jag är helt frisk. Om jag sjukskrivs 5 veckor för min operation, hur kommer det att påverka min tjänstledighet och tillgänglighet för AF? Jag kan få behålla aktivitetsstöd under min sjukskrivning men AF kan också avbryta den. Då är jag alltså sjuk i fem veckor men när den sjätte veckan invigs då är jag frisk? Vad hände med mellantiden, rehabiliteringstiden som brukar uppstå vid olika former av ohälsa? En rehabilitering är ju olika lång beroende på sjukdomstillstånd. En influensa kanske bara kräver två dagars vila när febern väl är borta. Fast får man lov att vila egentligen? Är du inte influensasjuk så är du väl frisk? Det måste man väl vara, dagarna efter det är ju rehabilitering. För antingen är man sjuk eller inte. För rehabilitering finns inte i vårt samhälle för FK räknar inte med sådant längre. Är du inte sjuk är du något annat. Vem bestämmer vilken arbetsförmåga man har? Vem kommer hem och tillbringar några dagar i min kropp för att se vad jag klarar av? Vem tar med i beräkningen att eftersom alla kroppar är olika så påverkas vi också på olika sätt av olika saker. Exempelvis är denna kropp väldigt känslig för medikamenter. Således reagerade den på cytostatikabehandlingen som det giftbombardemang det är och slog ut mig totalt. Andra kroppar klarar det bättre. Vissa ben läker fortare än andra, är du egentligen sjuk väl ditt benbrott har spikats ihop?
Jag är absolut för att man skall titta på långvarig sjukskrivning. Jag var glad när jag hörde om att det skulle komma nya regler där man försökte få igång människor. Jag anser mig ha haft en väldigt tur med kontakten med AF och jag är väldigt glad att jag arbetstränar och är igång igen. Men ändå är det konstigt. Det ger upphov till förvirring och alla märkliga regler ger ju inte direkt sjukskrivna eller utförsäkrade en trygg och säker plattform för att läka och nå fram till aktivitet igen. Borde inte det vara huvudsyftet när man har ohälsa? Att läkas? Som det är nu verkar det ofta vara en kamp där läkare, AF, FK och A-kassan är dina antagonister. Tänk om man istället hade ett samhälle där de inblandade hade samma mål och lyssnade på individen det gällde.
Förvirring uppstår också när jag skall börja arbetsträna på min arbetsplats. Det finns något som heter rehabiliteringsbidrag men det kan jag inte få eftersom FK anser att jag inte är sjuk. Inte heller jag anser att jag är sjuk men jag är å andra sidan inte helt frisk. Jag trodde dock att rehabilitering var just rehabilitering, något som kommer efter ohälsa och förhoppningsvis skall leda till hälsa. Nu skall min arbetsplats och AF rådbråka hur jag skall kunna arbetsträna där och vilken ersättning som bör utgå. För det är minsann inte självklart. Fast borde det inte vara det? Borde det inte vara lätt att arbetsträna på just sin egen arbetsplats? Är det inte just sådant som bör uppmuntras?
Det finns något som heter förebyggande sjukskrivning som uppmärksammades när jag var på Lydiagården som är ett rehabställe för cancerdrabbade. Nu skall jag rekonstrueras och genom det förebygga ytterligare värk i min kropp genom att försöka balansera upp den. Men en cancerrehabilitering kan inte jämföras med annan cancerrehabilitering. Jag pratade med en man från FK idag för att försöka reda ut begreppen. Ja, jag var faktiskt trevlig trots att det är ett förvirrande område. Det är alltså hans jobb att svara på dylika frågor men han kunde inte. Är det inte självklart hur en sjukskrivning från aktivitetsstöd med tjänstledighet från arbete går till? Är det krångligt?
Eller är det bara jag?
Jag kommer alltså att opereras i mitten av januari. Däri ligger ingen förvirring även om jag har många frågor till kirurgen. Det påminner mig om att jag borde påbörja den listan. Det som gör mig förvirrad är sjukskrivningen.
Jag blev år 2010 utförsäkrad och fick ta tjänstledigt från min arbetsplats för att skrivas in på Arbetsförmedlingen. Redan där tycker jag det är en hel del som är snurrigt. Det ligger liksom inte rätt i munnen eller handen att be om tjänstledighet för en sådan sak. På blanketten finns det förtryckt några saker såsom föräldraledighet, studier och annat jobb. Ingenstans kan jag bocka i att jag behöver vara ledigt från mitt arbete för att skrivas in på AF ett tag. För att liksom se hur de har det där.
Ersättningsnivån var också snurrig. För mig i alla fall. För alla andra tycktes det vara glasklart. När jag ringde till A-kassan hänvisade de mig till Försäkringskassan och när jag ringde dit hänvisade de mig tillbaka till A-kassan. Solklart. Den dansen höll vi på med i över ett år. En gång verkade det hända något då jag blev uppmanad att skicka in en blankett. Dock visade det sig att jag redan hade skickat in den nämnda blanketten ett år tidigare. Den stora frågan var vad aktivitetsstödet baserades på. Jag trodde ju i min tjänstemannahjärna att det var min lön som ersättningen baserades på. Och det var det ju, fast bara lite. Jag kommer inte ihåg vad de kallade det men det var typ en uppskattad lön. Varför skulle de uppskatta en lön om de hade en reell att utgå ifrån? Det var inget jag uppskattade, det gjorde allting liksom bara krångligare.
Och krångligare blev det när jag fick retroaktiv löneförhöjning såpass mycket att det förvånansvärt nog gjorde en skillnad. Den skillnaden ville jag gärna se på mitt konto. Fast det gick ju inte. För aktivitetsstödet baserades på den uppskattade lönen (fast bara lite) när jag blev utförsäkrad och jag fick lov att uppge min inkomst. Och att jag fick retroaktiv löneförhöjning påverkade inte för jag skulle jag ju angett min lön. Men den visste jag ju inte om att jag hade. Inte förrän sådär ett år senare. Och då var det ju försent. Det är ju en självklar regel. Vet du inte om din kommande inkomst så kan du ju inte få ut den!! Det säger väl sig själv!
Jag gav inte upp, jag är en envis sucker! Till slut fick jag en trevlig och engagerad Rolf på tråden. Han rådbråkade sin hjärna och till slut lyckades han få till stånd en höjning av min ersättning. Dock baserades det på helt andra regler som jag till min lycka uppfyllde. Fast egentligen skall jag ju hålla mig på mattan, inte bara ekonomiskt sett. Har jag hamnat på en nivå får jag väl ändå hålla mig kvar där och inte bråka. Hur ser det ut om alla möjliga människor vill ha höjd ersättning, det går ju inte bara an!
Min lön har förvånansvärt nog ökat igen. Detta är dock inget jag kommer att se röken av för nivån bestämdes ju för typ 10 år sedan, innan jag blev sjukskriven. Det gäller att ha framförhållning!
Nu är min fråga hur en sjukskrivning kommer att påverka min utförsäkring samt tjänstledighet från min arbetsplats för att AF så gärna vill ha mig där. FK tycker ju inte att jag är sjuk men varken min arbetsplats eller AF eller jag för den delen tycker att jag är helt frisk. Om jag sjukskrivs 5 veckor för min operation, hur kommer det att påverka min tjänstledighet och tillgänglighet för AF? Jag kan få behålla aktivitetsstöd under min sjukskrivning men AF kan också avbryta den. Då är jag alltså sjuk i fem veckor men när den sjätte veckan invigs då är jag frisk? Vad hände med mellantiden, rehabiliteringstiden som brukar uppstå vid olika former av ohälsa? En rehabilitering är ju olika lång beroende på sjukdomstillstånd. En influensa kanske bara kräver två dagars vila när febern väl är borta. Fast får man lov att vila egentligen? Är du inte influensasjuk så är du väl frisk? Det måste man väl vara, dagarna efter det är ju rehabilitering. För antingen är man sjuk eller inte. För rehabilitering finns inte i vårt samhälle för FK räknar inte med sådant längre. Är du inte sjuk är du något annat. Vem bestämmer vilken arbetsförmåga man har? Vem kommer hem och tillbringar några dagar i min kropp för att se vad jag klarar av? Vem tar med i beräkningen att eftersom alla kroppar är olika så påverkas vi också på olika sätt av olika saker. Exempelvis är denna kropp väldigt känslig för medikamenter. Således reagerade den på cytostatikabehandlingen som det giftbombardemang det är och slog ut mig totalt. Andra kroppar klarar det bättre. Vissa ben läker fortare än andra, är du egentligen sjuk väl ditt benbrott har spikats ihop?
Jag är absolut för att man skall titta på långvarig sjukskrivning. Jag var glad när jag hörde om att det skulle komma nya regler där man försökte få igång människor. Jag anser mig ha haft en väldigt tur med kontakten med AF och jag är väldigt glad att jag arbetstränar och är igång igen. Men ändå är det konstigt. Det ger upphov till förvirring och alla märkliga regler ger ju inte direkt sjukskrivna eller utförsäkrade en trygg och säker plattform för att läka och nå fram till aktivitet igen. Borde inte det vara huvudsyftet när man har ohälsa? Att läkas? Som det är nu verkar det ofta vara en kamp där läkare, AF, FK och A-kassan är dina antagonister. Tänk om man istället hade ett samhälle där de inblandade hade samma mål och lyssnade på individen det gällde.
Förvirring uppstår också när jag skall börja arbetsträna på min arbetsplats. Det finns något som heter rehabiliteringsbidrag men det kan jag inte få eftersom FK anser att jag inte är sjuk. Inte heller jag anser att jag är sjuk men jag är å andra sidan inte helt frisk. Jag trodde dock att rehabilitering var just rehabilitering, något som kommer efter ohälsa och förhoppningsvis skall leda till hälsa. Nu skall min arbetsplats och AF rådbråka hur jag skall kunna arbetsträna där och vilken ersättning som bör utgå. För det är minsann inte självklart. Fast borde det inte vara det? Borde det inte vara lätt att arbetsträna på just sin egen arbetsplats? Är det inte just sådant som bör uppmuntras?
Det finns något som heter förebyggande sjukskrivning som uppmärksammades när jag var på Lydiagården som är ett rehabställe för cancerdrabbade. Nu skall jag rekonstrueras och genom det förebygga ytterligare värk i min kropp genom att försöka balansera upp den. Men en cancerrehabilitering kan inte jämföras med annan cancerrehabilitering. Jag pratade med en man från FK idag för att försöka reda ut begreppen. Ja, jag var faktiskt trevlig trots att det är ett förvirrande område. Det är alltså hans jobb att svara på dylika frågor men han kunde inte. Är det inte självklart hur en sjukskrivning från aktivitetsstöd med tjänstledighet från arbete går till? Är det krångligt?
Eller är det bara jag?
Häromdagens lunch
Cannelloni har jag ett recept på. Jag tror det var godare första gången det lagades men det var hursomhelst gott. Ricottaoast, philadelphiaost, tomat, pesto och champinjoner var med i smarrigheten innan det rullades i lasagneplatta och fick värma sig en smula.
När jag ändå hade ugnen varm (jag är väl uppfostrad med värmebesparingstankar) tänkte jag passa på att göra något annat. Min förra saffranskladdkaka blev inte en konventionell kaka. Faktum är att det blev en ny sorts julgodis istället. Jag utmanade mig själv att använda något icke helt lyckat till att göra något annat. Det föll väl ut. Den nya kladdkakan blev däremot lyckad på första försöket.
Det hade väl räckt för en sådan trötter som jag?
Fast det gjorde det inte. Grönkålen kokades och förbereddes för att bli långkål och grötgris kokades för att bli ris à la Malta.
Eftersom jag är extra generös idag tänker jag bjuda er på berättelsen om saffranskladdkakan som istället blev julgodis. Jag har en gasugn. Det tar tid att vänja sig vid en gasugn. Den är mycket varmare än vanliga ugnar och utger den dessutom väldigt ojämnt, värmen alltså. Så jag försöker att sänka värmen mer och mer men den lyckas alltid vara för hög. Det tillsammans med ett dåligt minne gav en...knaprig yta och djupare kolorerad än vad jag hade tänkt mig. När jag tog ut kakan puttrade den fortfarande och jag tänkte bara på att den inte fick bli mer bakad än vad den redan var. En kladdkaka skall liksom vara...kladdig oavsett om det är choklad eller saffran i! Min fantastiska idé var att slänga den i ett kallt vattenbad. Det hade nog funkat ypperligt om jag hade kommit ihåg att ta upp den innan det hade sipprat in för mycket vatten. När jag väl kom ihåg det och stod där med kakformen i händerna var det med stor förvåning samtidigt som jag nästan kiknade av skratt. Hur dumt kan man bära sig åt?
Eftersom jag är återanvändningens drottning (någon skall väl vara det även om det inte låter så glamoröst) bestämde jag mig för att göra något med kakan ändå. Jag skar bort det brända och knaprade i mig det lagomknapriga. Resten lade jag i en hink och rev mandelmassa över. Det som inte omedelbart stoppades in i munnen för avsmakning rullades till bollar som jag sedan doppade i smält vit choklad. Voilà, ett nytt julgodis var fött. Visst är jag duktig? ;-)
Imorgon har jag planer på att göra andra bollar. Eller bullar menar jag. Det skall bli köttbullar och det var länge sedan slika trillades mellan mina händer. Misslyckas jag kan jag alltid göra en soppa, eller piroger eller varför inte en julstjärna?
När jag ändå hade ugnen varm (jag är väl uppfostrad med värmebesparingstankar) tänkte jag passa på att göra något annat. Min förra saffranskladdkaka blev inte en konventionell kaka. Faktum är att det blev en ny sorts julgodis istället. Jag utmanade mig själv att använda något icke helt lyckat till att göra något annat. Det föll väl ut. Den nya kladdkakan blev däremot lyckad på första försöket.
Det hade väl räckt för en sådan trötter som jag?
Fast det gjorde det inte. Grönkålen kokades och förbereddes för att bli långkål och grötgris kokades för att bli ris à la Malta.
Eftersom jag är extra generös idag tänker jag bjuda er på berättelsen om saffranskladdkakan som istället blev julgodis. Jag har en gasugn. Det tar tid att vänja sig vid en gasugn. Den är mycket varmare än vanliga ugnar och utger den dessutom väldigt ojämnt, värmen alltså. Så jag försöker att sänka värmen mer och mer men den lyckas alltid vara för hög. Det tillsammans med ett dåligt minne gav en...knaprig yta och djupare kolorerad än vad jag hade tänkt mig. När jag tog ut kakan puttrade den fortfarande och jag tänkte bara på att den inte fick bli mer bakad än vad den redan var. En kladdkaka skall liksom vara...kladdig oavsett om det är choklad eller saffran i! Min fantastiska idé var att slänga den i ett kallt vattenbad. Det hade nog funkat ypperligt om jag hade kommit ihåg att ta upp den innan det hade sipprat in för mycket vatten. När jag väl kom ihåg det och stod där med kakformen i händerna var det med stor förvåning samtidigt som jag nästan kiknade av skratt. Hur dumt kan man bära sig åt?
Eftersom jag är återanvändningens drottning (någon skall väl vara det även om det inte låter så glamoröst) bestämde jag mig för att göra något med kakan ändå. Jag skar bort det brända och knaprade i mig det lagomknapriga. Resten lade jag i en hink och rev mandelmassa över. Det som inte omedelbart stoppades in i munnen för avsmakning rullades till bollar som jag sedan doppade i smält vit choklad. Voilà, ett nytt julgodis var fött. Visst är jag duktig? ;-)
Imorgon har jag planer på att göra andra bollar. Eller bullar menar jag. Det skall bli köttbullar och det var länge sedan slika trillades mellan mina händer. Misslyckas jag kan jag alltid göra en soppa, eller piroger eller varför inte en julstjärna?
Dagens lunch
Dagens mat har gått i ost och kolhydraternas tecken. Det är ju så gott.
Som vanligt hann eftermiddagen både ifatt och förbi mig innan tankarna på maten blev märkbara. Jag har stora planer på att göra en menytavla med utbytbara maträtter för att enkelt bygga ihop veckans mat. Men om jag inte ens kommer ihåg att jag har mat i kylen lär jag väl inte direkt komma ihåg att titta på menytavlan, hur tjusig jag än lyckas göra den. Den kommer att bli av dock!
Jag tittade på julmatsTV och jag vet inte riktigt hur associationerna gick ifrån julgodis till soppa men tydligen fanns där något. Jag kom att tänka på ett recept jag läste häromdagen och försökte nu hitta det. Föga resultat dock, det stod inte att finna. Så jag fick hitta på lite själv. Vilket jag gjorde med bravur får jag säga, det blev riktigt smarrigt.
Soppa på potatis, morot, blomkål, purjolök, vitlök, champinjon, grädde och en hel del parmesan. Till det valnötsbröd med ost. Jag åt säkert en hel tallrik. För mig är det lycka. Nu på kvällskvisten var det dags för dagens andra ostintag vilket blev falu rågrut (hur kan knäckebröd vara så gott?) med en smarrig brie som jag tror hette Meaux? Jag får fråga nästa gång. Je m'appelle Inger, comment tu t'appelles?
Parmesan har jag förresten gott om. Förra inköpet resulterade i en ceasarsallad innan illamåendet i form av en inklämd fluga i osten gjorde sig påmind. Jag brukar aldrig komma ihåg att returnera dåliga matvaror men denna gång ansträngde jag mig för att komma ihåg för det var så äckligt. När kvinnan i kassan frågade om jag ville ha en ny ost sade jag nej. Jag vill ha två som kompensation för det var så motbjudande. Det var sagt lite på skämt men jag fick faktiskt två styck förpackningar parmesanost! Jag mejlade även till fabrikören och fick en presentcheck på 150 kr. Det lönar sig tydligen med en fluga då och då. Fast ärligt talat hade jag nog kunnat vara utan detta lilla kryp och den ekonomiska kompensation den gav upphov till.
Imorgon skall jag handla Västerbottenost.
Som vanligt hann eftermiddagen både ifatt och förbi mig innan tankarna på maten blev märkbara. Jag har stora planer på att göra en menytavla med utbytbara maträtter för att enkelt bygga ihop veckans mat. Men om jag inte ens kommer ihåg att jag har mat i kylen lär jag väl inte direkt komma ihåg att titta på menytavlan, hur tjusig jag än lyckas göra den. Den kommer att bli av dock!
Jag tittade på julmatsTV och jag vet inte riktigt hur associationerna gick ifrån julgodis till soppa men tydligen fanns där något. Jag kom att tänka på ett recept jag läste häromdagen och försökte nu hitta det. Föga resultat dock, det stod inte att finna. Så jag fick hitta på lite själv. Vilket jag gjorde med bravur får jag säga, det blev riktigt smarrigt.
Soppa på potatis, morot, blomkål, purjolök, vitlök, champinjon, grädde och en hel del parmesan. Till det valnötsbröd med ost. Jag åt säkert en hel tallrik. För mig är det lycka. Nu på kvällskvisten var det dags för dagens andra ostintag vilket blev falu rågrut (hur kan knäckebröd vara så gott?) med en smarrig brie som jag tror hette Meaux? Jag får fråga nästa gång. Je m'appelle Inger, comment tu t'appelles?
Parmesan har jag förresten gott om. Förra inköpet resulterade i en ceasarsallad innan illamåendet i form av en inklämd fluga i osten gjorde sig påmind. Jag brukar aldrig komma ihåg att returnera dåliga matvaror men denna gång ansträngde jag mig för att komma ihåg för det var så äckligt. När kvinnan i kassan frågade om jag ville ha en ny ost sade jag nej. Jag vill ha två som kompensation för det var så motbjudande. Det var sagt lite på skämt men jag fick faktiskt två styck förpackningar parmesanost! Jag mejlade även till fabrikören och fick en presentcheck på 150 kr. Det lönar sig tydligen med en fluga då och då. Fast ärligt talat hade jag nog kunnat vara utan detta lilla kryp och den ekonomiska kompensation den gav upphov till.
Imorgon skall jag handla Västerbottenost.
onsdag 19 december 2012
OK-stämpel
Idag var jag på min vanliga halvårskoll och som vanligt såg allt bra ut. Läkaren också. Varför är det bara snygga män på onkologen? Fast jag skall inte klaga. Jag kanske skall uppskatta att snygga män klämmer lite på mig. Förutom Magnekattens trampande är detta det enda närmandet för tillfället. Vilket jag för övrigt är glad för. En genomklämning en gång i halvåret är typ den närmsta relation jag orkar ha för tillfället. Ganska så kravlöst. Det enda jag behöver göra är att ta blodprov för att visa att jag är frisk och det finns väl andra kvinnor som gör det regelbundet innan de har vidare intim kontakt. Män också för den delen. De snygga männen som klämmer är alltid så korrekta. Jag är inte så förtjust i stela typer. Speciellt inte om de skall klämma på mina bröst. Man kan väl dela några skämt åtminstone? Helst innan jag klär av mig. Det skulle kunna uppfattas som stötande om han kommer med olämpliga skämt när jag står där halvnaken. Och efteråt kunde man väl åtminstone ta en fika. En pepparkaka eller något, det är ju i alla fall jultider. Nejdå, när jag klädde på mig märkte jag ganska tydligt att han liksom redan var färdig. Och så verkade han inte så intresserad av att ringa. Han sade att han skulle höra av sig om det var något, inte annars. Visst är det typiskt! Jag som redan hade börjat se fram emot sommarens klämning. Fast vem vet, det kanske är en annan snygging som får lägga sina händer på min kropp. Jag kanske skall uppföra en lista på alla händer som har befunnit sig på olika delar av min kropp under denna resa. Eller kanske ännu hellre en lista med frivilliga händer, det låter väl festligare, inte sant?
tisdag 18 december 2012
Min sufflé
Tack min kära goda vän för att du är min sufflé, min sufflös och hjälper till att skaka fram, skaka rätt, översätta, normalisera och bekräfta mig och mina tankar när det behövs.
måndag 17 december 2012
Om en månad
Om en månad är den förhoppningsvis över. Vilken den? Jo, operationen - bröstrekonstruktionen. Jag har väntat ganska länge och det har varit bra för det har tagit tid för mig att bli redo. Är jag det nu då? Nja, jag hade nog kunnat skjuta upp det lite till men enbart för att jag är rädd. Förra upplevelsen var så hemsk, speciellt när en av mina mediciner felmedicinerades, jag var så dålig. Jag försökte berätta hur det var men de liksom antagligen inte lyssnade eller inte brydde sig vilket jag fann mycket märkligt.
Jag får berätta lite mer om hur och när och varför. Just nu är jag inne i snurret och borde definitivt gå och lägga mig istället för att snurra omkring.
Jag får berätta lite mer om hur och när och varför. Just nu är jag inne i snurret och borde definitivt gå och lägga mig istället för att snurra omkring.
torsdag 6 december 2012
Hjärtklappning
Förr i världen hade jag värkmedicin som jag tyckte fungerade ok. Den togs bort. Det var en kombinationstablett med tre verksamma (värksamma?) substanser i så för att få samma effekt har jag kombinerat dessa tre. Det har fungerat ok. Nu har en av dessa tagits bort så jag har fått ersätta den med en ny medicin. Det fungerar sådär. Den ger mig numera hjärtklappning och andra märkliga sensationer som jag inte alls är intresserad av. Jag tror att det beror på att jag inte är van vid den. Eller så kan det bero på att jag har behövt ta denna kombination två gånger sedan inatt. Min plan idag var att dels sticka till biblioteket och göra en snöängel. Dessa skulle dock inte kombineras, jag tror inte att biblioteket uppskattar vuxna människor som lägger sig i snön och viftar lite. De kanske skulle ringa efter någon och det skulle troligtvis inte vara någon som förstår skönheten i vuxna snöänglar.
söndag 2 december 2012
Mat och promenad
Dagens lunch blev fisksoppa med saffran. Det såg alldeles fantastiskt ut, speciellt i min knallgula underbara gryta. Dock var det godast i början. Jag kunde inte äta upp allt, det blev liksom för mycket. Jag älskar saffran men jag kanske skall spara det till bakning istället.
Gårdagens lunch var en maffig sallad med kyckling, bacon, ägg, sallad, tomat, physalis, röd paprika och en massa god dressing. Proppmätt var jag efter det intaget.
Jag hade velat saffransbaka men jag upptäckte att jag inte hade ägg så det får vänta. Får se om det blir av imorgon istället.
Vinterns första snöpromenad togs idag med ett stort leende på läpparna. Jag fullkomligt älskar det knarriga ljudet av att gå i snön. Jag märker att jag alltid försöker gå där det är orörd snö, jag antar att det är kittlande med tanken att gå där ingen har gått förut. Snö gör mig så glad, det är så vackert!
Gårdagens lunch var en maffig sallad med kyckling, bacon, ägg, sallad, tomat, physalis, röd paprika och en massa god dressing. Proppmätt var jag efter det intaget.
Jag hade velat saffransbaka men jag upptäckte att jag inte hade ägg så det får vänta. Får se om det blir av imorgon istället.
Vinterns första snöpromenad togs idag med ett stort leende på läpparna. Jag fullkomligt älskar det knarriga ljudet av att gå i snön. Jag märker att jag alltid försöker gå där det är orörd snö, jag antar att det är kittlande med tanken att gå där ingen har gått förut. Snö gör mig så glad, det är så vackert!
lördag 1 december 2012
+ 6
Igår var det 6 månader sedan jag flyttade och jag känner både glädje, tacksamhet och stolthet. Jag är så glad för min lägenhet och lugnet. Jag är så glad att jag kan göra vad jag vill utan att behöva utstå smädelse. Mathållningen är inte helt lätt vilket oftast beror på trötthet men jag är ändå så tacksam att jag kan laga mat som jag kan äta utan att må illa. Det är en njutning att gå och handla och inte behöva kämpa för att få slippa äta så mycket kött. Jag har ännu inte fått i ordning mitt hem som jag vill men jag är ändå stolt över det. Jag är också stolt över att jag så snabbt och lätt lyckades fixa en lägenhet i en stad och tid där det vanligtvis är svårt. Jag är stolt över att allt går bra och att jag kommer ihåg det mesta och viktigaste som behöver göras. Jag är också glad över speciellt goa grannar. Jag är enormt glad över att sova själv, slippa utskällning när jag vänder på mig och kampen för att ha sovrummet svalt pga Tamoxifenets nattliga värmepanik. Jag är tacksam över att jag kan lägga mig hur tidigt som helst och inte bli störd (även om jag inte gör det). Jag är så glad att jag kan ha tystnad omkring mig, TV:n behöver inte vara på trots att ingen tittar på den och jag kan faktiskt titta på vad just jag vill. Jag är så glad av känslan av självständighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
