torsdag 7 januari 2010

Cytohjärna

Förr i världen hade jag en väl fungerande hjärna. Jag var snabbtänkt, förstod saker och lärde mig snabbt. Jag hade koll på saker och ting, jag visste var precis allting var. Jag visste vad som behövdes göras, både hemma och på mitt arbete utan att skriva ner det. Jag bakade och lagade mat utan problem. Jag gick ut och kom hem med uträttat ärende. När jag skulle hämta något i exempelvis ett annat rum gick jag dit och hämtade det och gick tillbaka. Någon gång kunde det hände att jag tappade det men det kom strax igen. Det är inte som nu. Ibland får jag gå sådär 5-10 gånger att gå fram och tillbaka för att försöka komma ihåg vad jag skall göra. Jag säger en sak och när någon svarar förstår jag inte för jag har redan glömt vad jag sagt. Jag har ibland svårt att komma ihåg de som ringer och jag har vanligtvis ingen aning om huruvida vi har bestämt något eller ej. Om folk pratar för fort är jag helt lost. Ofta när jag skriver här i bloggen på kvällen vet jag knappt vad jag har skrivit eller hur mycket. Ibland har jag helt glömt ATT jag har skrivit. Jag har svårt att läsa för jag har svårt att hålla upp koncentrationen, speciellt om det är många namn och årtal. Jag har nästan afasi, jag har svårt med ord och jag som haft stenkoll på grammatik och stavning känner mig ibland osäker. Jag klarar inte ens att räkna ihop ental utan att bli osäker!!

Min hjärna blev sämre när jag fick min utmattning/utbrändhet. Under lång tid hade jag stora kognitiva problem men jag tyckte att det började bättra sig. Jaa...fram tills att jag började med cytostatikabehandlingen. Nu är det helt kört, jag är helt fullständigt korkad.

Jag har varit sjukskriven under lång tid och det har varit jobbigt. Jag har alltid förlitat mig på min hjärna. Även om saker händer så är jag smart och förstår och kan hitta en lösning. Tja, det var då! Nu funkar den sämre och sämre. Jag får lite panik av det, tänk om det inte blir bättre! Skall jag alltid vara såhär småkorkad då? Även om jag tyvärr inte arbetade hade jag ändå min identitet, jag var intelligent, jag var snabbtänkt. Men vad är jag nu, vad har jag nu....jo, en cytohjärna...och den är inte så lätt att arbeta med.

1 kommentar:

  1. Hej. Det var intressant att läsa ditt inlägg.
    Känns igen så himla väl, jag började tro att jag fått alzeimers.Gjorde min op i maj 2011 följt av cyt,strålning och herceptin som jag blev klar med Aug 2012 och nu Tamoxifen i 5 år framåt.
    Mvh Helena

    SvaraRadera