Bemötande från en helt annan expedit

Min favoritaffär i avseende på kläder är Noa Noa. Man behöver inte vara ung, smal och vacker för att passa i deras kläder och det gillar jag skarpt. Dessutom är det oftast härliga färger och sköna, mjuka tyger. Jag brukar passa på att storshoppa två gånger om året när de har halva reapriset, jag det är så roligt att säga att det är rea rea på Noa Noa. Det var dock inte halva reapriset men 60% är inte dumt det heller.

Jag gick omkring och tittade lite på de härliga plaggen och plockade på mig lite som jag skulle prova när en av expediterna kommer fram vid sidan om mig och frågar om jag behöver hjälp. När jag vänder mig mot henne för att svara utbrister hon i ett - åh, det är ju du, och ser glad ut. Oj, tänkte jag! Handlar jag SÅ mycket, är det mitt babblande, är det min skalliga frisyr, är jag extra trevlig eller är det en kombination av allt? Det spelar ingen roll, det får gärna vara vilket som för detta är bemötande som man mår bra av! De som jobbar här vet verkligen hur man beter sig mot kunder.

Jag tror att åldern har en smula med bemötande att göra, ålder och livserfarenhet. Som ung känner man ofta sig oövervinnerlig och man kan ha svårt att sätta sig in i andras situationer. Jag läste utvecklingspsykologi för några år sedan vilket var otroligt intressant och jag lärde mig mycket. Jag kommer ihåg när jag var tonåring och tyckte det var så idiotiskt och pinsamt med 50-åringar som sade att de känner sig som om de vore 20. Idag tycker jag det är jätteroligt. Nu är det ju självklart att personligheten förblir någorlunda konstant och inte som när jag var ung och trodde att den förändrades och blev liksom gammal. Men jag kommer aldrig någonsin att säga att jag känner mig som 20 framför en tonåring, haha.

Jag skulle inte vilja vara tonåring igen. Jag är faktiskt väldigt nöjd med allt jag har lärt mig, all livserfarenhet jag har skaffat mig. Jag har en känslighet som är på både gott och ont. Dock hade jag gärna haft den hyfsat smärtfria, friska och starka kroppen jag hade då. Inte för att jag hade vett att vara nöjd, tvärtom. Så dum jag var, jag var ju egentligen väldigt vältränad på den tiden, hur kan man undgå att fatta det!? Tänk så mycket tid och energi jag har spillt genom att vara missnöjd med mitt utseende och min kropp istället för att bara acceptera det och vara glad för vad den faktiskt klarar av.