Jag måste lära mig att hushålla med resurserna. Jag har inte mycket ork, så är det bara. När skall hjärnan fatta det? När skall viljan börja lyssna på orken?
Var skall jag börja?
I måndags började jag med LoA vilket innebär stavgång den dagen. Men jag hade redan varit uppe en stund för jag hade läkartid på förmiddagen. Det var inget speciellt som avhandlades, mest receptuppdatering. Jag har en bra läkare och besöket gick bra. Efter det var jag på gott humör så jag gick en runda på stan och shoppade lite pysselsaker. Efter det gick jag hem och jag borde nog ha vilat men inte. Jag satte igång och organisera bland mina prylar istället. Sedan var jag nästan tvungen att springa för att hinna i tid till onkologen. Efter den timmen var jag helt slut.
Och sedan ringde en kompis vilket var jätteroligt. Vi pratade inte så länge heller men vi brukar pratar så väldigt intensivt och mycket. Jag var helt trött efter det samtalet trots att det var ett så himla bra samtal. Eller inte trots utan tack vare, det är tyvärr just dessa intressanta engagerade samtalen som jag blir trött av.
Jag lade mig tidigt för att försöka spara min ork men jag var ändå trött efter att ha sovit 12 timmar. Men jag skal försöka bli bättre på att lägga mig i tid.
Igår hade jag vattengympapass med LoA. Det var jätteroligt verkligen, i slutet fick vi låna några frigolitkorvar som man kan flyta med. Vilken härligt slut på passet, det var så skönt att ligga så avslappnat.
Så när jag ändå var igång tid tänkte jag att då sticker jag till Idun som är ätstörningskliniken jag gick på för några år sedan. Jag tänkte att jag sticker in och pratar lite eftersom jag dessutom behövde kvitton på mina besök där. Jag har originalen och jag har fått kopior men jag har lyckats slarva bort dem på något märkligt sätt. Vanligtvis är jag väldigt ordningsam med papper. Jag satt där och pratade med dem jättelänge och fick höra att de skall stänga. Jag blev helt chockad och otroligt ledsen. Det har känts som en trygghet att ha dem där trots att det är 2 år sedan jag slutade. Jag känner dem och behöver jag komma dit igen eller om jag bara behöver svar på några frågor eller lite hjälp så finns de där. Dessutom är de otroligt trevliga, jag saknar dem.
När jag ändå var i stan och höll på cyklade jag till Fotkultur, skoaffär som har BMT skor (eller vad de heter). En supertrevlig kille som stod där och vi började prata så liksom skorna var nästan inte viktiga. Jag fick pusha på lite för att han skulle hämta några. Men han tittade inte eller sade något gång och skorna så mycket för vi pratade så himla mycket om allt möjligt. Det var om sjukgymnastik som han jobbade med, det var om sjukvården generellt, sjukdomar, jag berättade om min cancer eftersom jag hade några frågor om neuropati och om dessa dojor kan påverka det. Mycket märkligt, jag tror jag var där i minst en timme men det var nog mer. 1½ timme kanske. Han måste ha tyckt att jag var rackarns trevlig att prata med!
Jag köpte skorna och har gått med dem här hemma men det har inte gått så bra för jag har mått illa flera gånger. Inatt vaknade jag av att jag hade jätteont i magen och mådde illa. Argh, tänkte jag, skall det vara kräksjukan, hjälp! Fast, nu efter cytostatikan är jag van vid att spy, värre tycker jag om det skulle behövas snabba utryckningar på toaletten av andra skäl...eller hur nu vinterkräksjukan slår. Fast jag gick på toa och sedan blev det bra. Så det var nog bara en fis på tvären som jag rättade till!
Idag började jag med LoA 11.15 men dagen hade börjat många timmar tidigare när jag blev väckt av sambons snarkningar och som han snarkade denna gången, jag blev tokig! Jag försökte försiktigt röra lite vid honom så att han skulle vända sig lite men då vaknar han till och hojtar och frågar varför jag slår honom!? KÖP antisnarkgrej, jag orkar inte mer!
LoA idag var gruppsamtal men med manfall, eller snarare kvinnofall. Jag hoppas att hon blir frisk snart! Men jag tyckte det var urjobbigt idag. Jag kände mig bara utanför och så konstig. De verkar vara på samma våglängd och pratar men jag känner mig som att jag pratar ett annat språk.De är hur rara som helst men det känns inte bra. Jag känner mig inte lugn i gruppen och jag har svårt att öppna mig. Jag som vanligtvis är pratig och utåtriktad sitter nu och nästan tittar ner i bänken, tittar inte på de andra och kan inte vara med på deras samtal för jag ser saker och ting på så annat sätt.
Jag var extra trött nu eftersom det har varit så mycket denna veckan. Jag hoppas att det ändrar sig, att jag ser det annorlunda för det handlar ju om hur jag ser på det, inte att de beter sig på ett sätt för de är bra, en bra grupp.
Vi skulle gått stavgång också men jag gick hem istället eftersom jag hade ett möte på jobbet. Kände mig lite stressad om jag skulle vara med på stavgången också så jag bestämde mig för att hoppa det idag och gick hem.
Då ringer de från onkologen och det är kuratorn som har hand om gruppsamtalen i LoA. Nu kan jag inte riktigt återge det, jag vet faktiskt inte vad hon ville. Men ändå pratade vi i 45 minuter.
På eftermiddagen skulle jag på möte med jobbet och försäkringskassan. Men det gick bra. Jag har en så otroligt bra handläggare på FK och hon på jobbet är också ganska ok. Tur att den andre gubben på jobbet gick i pension, han var ett kräk. Nu tror jag att det kommer att försöka hjälpa mig, då ville de inte.
Jag var så trött och hade ont och då brukar jag få sämre med uppmärksamhet, koncentration osv. Men jag lyckades skärpa mig. Hon på personalavdelningen vände sig till FK med en fråga som jag tyckte var konstig att hon inte ställde till mig. Efter det tog jag lite kommando. Det handlar också om att när andra pratar sådär jättemycket saker för att säga en sak så tappar jag bort det. Jag behöver korta, snabba och koncisa svar. Det har jag iofs alltid velat men nu klarar jag inga andra blajsvar. Så jag fick dra lite i det för att få det som jag vill och till slut verkar det som att jag nog kan få det som jag vill - eller rättare sagt när jag vill.
Nu går jag på LoA till sista april.
Jag förs över till AF mellan april till juni
Det är tänkt att jag skall gå i grön praktik, det skulle jag gjort efter Alnarp men pga cancern fick vi skjuta på det. Men det skulle passa perfekt att ta upp nu.
LoA kallar FK och jobb på möte tillsammans med min onkolog.
Min andra läkare skriver sjukintyg för mig eftersom jag troligtvis inte lär vara tillräckligt bra efter dessa tre månader. Jag går på grön praktik i en månad och sedan skall jag till något ställe för att få arbetsförmågabedömning. Men när den är gjord får universitetet skaka fram något bra.
Sade jag att jag var trött? Det har varit långa dagar och jag skall vila imorgon. Jag har tid hos optiker men jag ringer återbud till det.
JAG MÅSTE HA EN LUGN DAG!
tisdag 9 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Snälla Inger, kanske lätt för mig att säga men försök att lugna ner dig. Du håller ju tempot uppe lika mycket vilken svensson som helst. Ta det lugnt! Men det är bra att du skriver av dig iaf! Fortsätt att slänga ur dig som du känner...//Kram Andreas
SvaraRaderaHej Andreas! Så rar du är! Jag försöker att lugna mig. Men vissa dagar är svåra. För när jag känner att jag är piggare och orkar så vill jag göra så mycket. Men det kommer surt efter, jag kunde inte vara så aktiv. Så jag får försöka tänkta efter före...skynda långsamt. Ibland kanske tom strunta i dammsugaren! Kram Inger
SvaraRadera