20

...gånger har jag säkert vaknat inatt. Åh, det är så frustrerande att inte kunna sova ordentligt! Jag vaknade vid 6 och kunde inte somna om. Jag försökte ett bra tag men halvåtta gav jag upp och klev ur sängen.

Men det var härligt att komma upp, det blir så mycket lättare att få ordning på maten för jag blir ju riktigt hungrig och då vill jag ha mat. Jag kan inte slarva som jag brukar göra för det är för lång tid. Dock har jag slarvat med vila, det hade jag behövt för jag känner nu att jag knappt hänger ihop.

Jag var iväg till sjukan och pratade med min goa kurator idag. Det var ett tag sedan nu för hon blev sjuk så vi fick ändra tiden. Det har varit så mycket under dessa veckor som jag har tänkt att jag skall ta upp med henne men på vägen dit var det mos i hjärnan, jag kunde inte komma på något! Men det känns alltid bra att prata med henne, hon säger rätt saker.

Jag har känt mig ganska förvirrad på sistone, vissa dagar har hjärnan varit lite på halvfart. Det är både jobbigt samtidigt som det på något märkligt sätt kan vara skönt. Min hjärna går ju vanligtvis på högvarv så att dra ner på aktiviteten kan vara bra emellanåt. Dock blir jag frustrerad emellanåt! Goa kuratorn sade en sådan härlig sak som jag direkt tänkte att jag måste komma ihåg. Det handlade om just förvirring. Hon sade att hon var inte bortskämd med att aldrig uppleva förvirring. Det blir inte lika bra att skriva det men det var en sådan perfekt sak att säga just då!

Vi pratade om mitt besök hos sjukgymnasten sist. Hon som fick mig att gråta bara genom att liksom vagga mig...märkligt. Jag kom på en sak som hon sade. Hon pratade om något som hon berättade att hon hade läst i en bok. Sedan sade hon att jag behöver inte läsa den. Hon behöver göra det men jag behöver inte det. Vanligtvis om någon bok nämns är jag den första att kolla upp den och helst läsa den också för jag vill veta allt. Det är jag väl medveten om men jag har inte funderat så mycket över varför. Varför måste jag veta så mycket som möjligt? Varför kan jag inte slappna av och lita på andra gör sin grej? Men när hon sade så lyssnade jag på henne, det var ganska skönt att slippa tänka direkt att jag måste kolla upp och läsa den!

Fast...hmmm...jag har kollat upp den, jag har sett att den finns på bibblan. Men denna gången känner jag inget tvång att läsa den i alla fall! :-)

På väg ut från kuratorns rum kommer min läkare förbi i full fart. Vi hälsade och jag frågade på skoj om han kände igen mig, jadå svarade han. När jag gick därifrån insåg jag att han hade hejat redan innan jag helt hade vänt mig om. Han var alltså snabbare på att känna igen än vad jag var och ändå ser han typ likadan ut som han gjorde innan. Det gör inte jag. Första gången jag träffade honom hade jag långt blont hår, sedan blev jag skallig och orkeslös. Nu har jag faktiskt lite hår och idag kände jag mig faktiskt pigg och det var en av de sällsynta dagarna när jag tom hade smink på mig. Vanligtvis är håret en stor del av igenkänningen av människor men den delen har inte han. Undrar om man lägger större vikt vid ögon, rörelse och röst istället.

Studier visar att man tittar mest på ögonen i en människas ansikte men det finns säkert stora olikheter på vad som är viktigt efter det. Mun? Öron? Kroppshållning och rörelsemönster? Röst? Jag skall nog försöka stanna upp och se vad jag kollar på. Här kommer jag förresten att tänka på i somras när jag var på stan. Jag såg någon som jag trodde att jag kände, gången och håret var väldigt likt. När hon kom närmare gjorde jag mig beredd att stanna och heja då jag ser att det inte alls var hon. Den här tjejen hade inte ens samma hudfärg som min kompis. Som jag skrattade, det blev hur roligt som helst! Så dåligt ser man när ögonen rinner hela tiden! :-)