Samarbetssvårigheter

Trött, ont, trött.
Ont, trött, ont.

Kan det vara på något annat sätt? Ja, det vet jag ju att det kan men med tanke på den senaste tiden börjar jag undra.

Jag är riktigt sliten.

Idag var jag på LoA för denna veckas vattengympa. Det är så roligt, jag älskar att röra mig till musik och jag tar i så mycket jag bara kan för jag vill ju bli bra! Och helst så fort som möjligt. Tänk att jag glömmer det varje dag....jag kan inte bli bra fort, jag måste skynda långsamt. Hjärnan och resten av kroppen samarbetar sannerligen inte bra. Kan man inte få byta ut chefen vid långvariga samarbetssvårigheter? Det skulle jag vilja göra, det skulle jag BEHÖVA göra!

Jag inbillar mig att jag är intelligent. I alla fall var jag det förr i tiden. Förr, innan allt hände, innan min hälsa började raseras. Men hur kan jag samtidigt vara så korkad? Jag pressar mig dag efter dag och sedan är jag ledsen över att det går så långsamt. Men hallåå!? Jag är riktigt arg på mig själv och behöver ta i med hårdhandskarna.

När jag kom hem från LoA ställde jag mig och bakade två kakor och en muffins. Inte nog med det, jag lagade mat också, fajitas med köttfärs. Och eftersom det var för mycket köttfärs gjorde jag köttbullar av resten. Och emellan allt detta pysslade jag ihop en present som skall vara färdig på torsdag, jag är nästan färdig. Dock har jag massa andra saker jag skall göra. 18 stycken kort skall göras helst innan måndag. Det börjar bli lite dåligt med tid.

När S. kom hem var han nog förvånad över att jag höll på så mycket i köket. Han sade att han är glad att jag är igång men är jag inte för mycket igång? Han är så rädd att jag skall bli för dålig och att jag skall krascha.

Jag måste ta det lugnt, jag måste peka med hela handen och vara hård och tydlig mot mig själv. Och och det skulle behövas att säga till på skarpen får jag inte vara rädd för att göra det!
Imorgon skall du, Inger ha LoA samtalet först. Du vet att det kan bli jobbigt eftersom vi är på så olika plan och att vi inte alltid pratar om samma saker. Lugna mig, det spelar ingen roll. De får tänka som de vill och jag har mitt. Jag behöver inte kunna diskutera med dem. Jag behöver inte prata om det känns jobbigt, jag behöver inte prata om det inte känns som att de inte kommer att uppfatta det som jag menade.

Jag behöver inte följa med på stavgång. Jag kan ta en egen promenad. Det blir för mycket prat och vissa pratar VÄLDIGT mycket. De är trevliga men jag blir trött av för mycket prat.

Jag får leta upp ett lagom fint ställe med skog, där trivs jag.

Jag är arg på mig själv, riktigt arg. För hur väl vet jag inte att jag måste ta det lugnt. Jag KAN inte, FÅR inte skynda mig eller göra alltför mycket på en gång men ändå gör jag det hela tiden.
Men nu jädrar är det ändring på det. Nu är det slut! Jag är arg!

Imorgon har vi samtal och sedan har vi stavgång efter det.
Min plan just nu är att vara lugn under samtalet, bara prata om jag absolut vill. Vill jag inte prata kan jag vara tyst den gången. Stavgången ställer jag in, jag tar en egen promenad istället.
Efter det skall jag gå direkt hem. Jag får lov att göra ett stopp för att köpa mjölk dock.

När jag kommer hem skall jag äta och efter det skall jag vila en lång stund. Och efter det skall jag bara göra lugna saker.
Så blir det imorgon, Inger, hör du det!?