Idag hade jag tid hos min goa kurator. Det var ett tag sedan jag träffade henne för hon har varit sjuk. Ibland behöver jag en ingångstid för att liksom komma tillbaka till vad vi pratade om. Förra samtalet hade lika gärna kunnat vara 2 månader sedan, så långt borta är det i mitt minne. Fast egentligen är det kanske inte viktiga vad vi pratade om förra gången utan vad vi pratar om nu.
Lite stressigt blev det för jag skulle till LoA - vattengympan efteråt. Lokalen är en bit bort och man måste byta om men jag hann i tid. Jag hade ont redan från början så det kändes sådär men sedan höjde vi musiken och då blir det mycket roligare. Att röra sig till musik bara ÄR så roligt. Det blir mycket lättare att röra sig och kämpa lite. Och som avslutning fick vi låna några frigolitkorvar som vi kunde flyta med, det var såå skönt!
Sedan var det dags att byta om och där blev det lite märkligt. Kvinnan i båset bredvid är väldigt pratglad. Hon är trevlig, hon har alltid mycket att berätta och mycket att prata om. Nu började hon prata om mamma och om barn. Dessa två ämnen är väldigt känsliga för mig och det sade jag. Jag kunde inte/ville inte prata om det just där och då men hon pratade bara på. Vi hade draperier mellan oss men hon drog undan det när jag höll på att klä om för att hon skulle kunna prata mer. Jag brydde mig inte om att hon ser mig, vad spelar det för roll. Men hon invaderade nästan mig, både verbalt och personligt. Jag märkte bara att allting blev väldigt jobbigt och jag började gråta när jag gick därifrån. Inte förrän efteråt gick det in och att jag borde sagt ifrån. Nu sade jag ju något men tydligen hade jag behövt säga till riktigt ordentligt. Och jag tror absolut att hon skulle kunna ta det, hon vet att hon är pratig. Men JAG har jättesvårt med sådant, att säga till när någon går över gränsen. När jag inte mår bra orkar jag mindre och jag behöver både större yta samt tystnad. Häromdagen när jag gick därifrån var det ju en annan som sprang i fatt mig för att göra mig sällskap. Alla är trevliga men ibland behöver jag lugn. Och det är extremt svårt att säga tycker jag. Jag är rädd att någon skall ta illa upp men om det fortsätter såhär är det ju jag som tar illa upp eller rättare sagt jag som mår dåligt.
Jag pratade med kuratorn som håller i det och som har gruppsamtalen idag. Jag sade att jag vet inte om jag kommer att kunna fortsätta om det hela tiden är såhär. Våra samtal har också varit väldigt hattiga och alla har pratat om sitt. Det som var meningen var att alla skulle få lov att säga sitt, berätta hur de hade haft det och sedan berätta om något de ville ta upp idag som diskussion. Förra gången gick det bedrövligt. Men idag gick det faktiskt riktigt bra. Nu var några borta och de som brukar prata mest och intensivast de var lite lugnare idag. Så det blev ett bättre gruppsamtal än förra gången.
Det visade sig att yogan som fortsätter denna fredag endast kommer att ha en följare - nämligen JAG. De andra har valt basal kroppskännedom men yogan var så rätt för mig. Jag är jätteglad att jag är ensam, tänk så bra det kan bli! Jag skall be henne skriva några rader och beskriva vår förra session för att fråga om jag skulle kunna börja dagen med något sådant för det kändes så bra. Jag blev så lugn i kroppen och jag ville fortsätta att röra mig långsamt, tala långsamt och tänka långsamt. Helt ljuvligt!
Efter samtalsgruppen var det dags för stavgång. Men jag har haft så ont och jag är så sliten och behövde tystnad så jag gick inte med dem. Däremot tog jag en promenad själv och tittade på mina älskade träd och njöt.
På vägen tillbaka stack jag inom en supergod glassaffär som ligger nära där jag bor (för nära kan man ju undra om man ser på min något runda figur). De hade tyvärr inte mina favoriter som är kakor, kakor och kakor, nämligen: cookiesglass, cookie and dough samt brownie så jag fick ta nutellaglass, rocky road och citronsorbet, ljuvlig. Märks det att jag älskar glass? Jag sommarjobbade på en glassfabrik när jag var typ 15. Jag åt mycket glass där och jag äter fortfarande mycket glass. Jag älskar glass!
På väg hem hämtade jag ut härliga pysselpaket på posten. Söta postkassörskan frågade hur det var med mig och sade att jag hade fått långt hår. Sedan sänkte hon rösten när hon pratade om den räliga cancern. Fast jag förstår henne för det var ju andra människor. Hon är rar, det är modigt tycker jag att fråga och prata om sådant med någon man faktiskt inte känner så väl.
När jag kom hem plockade jag upp posten och njöt av det. Innan jag hann börja tänkte jag att jag skulle lägga mig och vila en stund för jag skulle till optikern senare. Men då ringde telefonen och det är goa A som bor alldeles långt ifrån mig. Det är såå roligt att prata med henne, jag blir alltid så glad. Vi är på samma plan och tycker om att diskutera saker. Hon skall komma ner och hälsa på, wee, vad roligt! Jag har tyvärr inte träffat henne sedan hon flyttade till Gotland för några år sedan men nu minsann!!
Vi pratade på så jag nästan missade att jag skulle till min optiker. Hon har flyttat så vi körde nog en 5 mil. Visst hade jag kunnat hitta en annan optiker men jag gillar henne, jag tycker hon är duktig. Det värsta var att jag skulle behöva ha ett par läsglasögon. REDAN NU? Är jag en tant eller? Men hon sade att det egentligen är tidigt men eftersom det är något fel på mitt höger öga som gör att det inte går att få¨upp full synskärpa så blir det för ansträngande för vänster ögat. Så detta skulle vara bra sade hon. Jajadå men jag valde de som var allra mest orange. HOn hade precis skaffat sig en liten katt och det var samma ras som dem vi har, min äldsta kommer från samma katteri som hon köpte sin ifrån. Synd den inte var där, hade varit roligt att träffa och små ungar är ju alltid så bedårande! Men jag skall dit igen för jag fick inte med allt jag skulle ha och då får hon minsann ha lillkissen med! Vad härligt det är att träffa en lika stor kattok som en själv! :-)
På vägen hem körde vi inom MacDonalds och åt faktiskt en hyfsat god hamburgare och jag lyckades tom äta upp hela.
Vi har tittat på "Escape to the country" som handlar om par som vill flytta ut från stan och ut till landet. Och det vill jag också, dessutom är många av dessa husen precis min stil, det är nästan plågande att se sådana underbara hus och den miljön. Många suckar och stön hörs från vår soffa den timmen.
Nu är jag ganska virrig så jag skall nog lägga mig, det behöver jag. Det har varit alldeles för mycket idag och jag behöver vila. Imorgon har jag GUDSKELOV inget planerat alls för hela dagen, det är jag jätteglad för. Får se hur jag mår och vad jag orkar göra. Jag skulle vilja städa, pyssla, baka och ta en promenad. Men jag tror att jag skall tagga ner! Kanske bara ligga och läsa och gosa med kissarna.
Vimsvims, nu ser jag inte tangenterna så bra så jag lägger mig istället.
Imorgon kommer en ny dag och den kommer vara full av lugn och kärlek. Jag väljer att göra den till en bra dag!
Nattinatt
onsdag 17 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar