Bakissöndag

Idag har jag firat 6-årsdag och samtidigt varit bakis.
Men inte som du tror...

Jag blir typ bakis efter att ha varit uppe för länge, förr blev jag det om det var rök omkring mig, jag blir bakis av att pyssla för mycket men mest av allt blir jag bakis om jag gråter för mycket. Givetvis blir jag bakis om jag dricker för mycket men det gör jag inte längre, dricker alltså. Det har jag inte klarat sedan jag fick utmattningen, jag blir jättedålig och jag mår illa bara av tanken så nej,tack, inget för mig.

6-årsdagen då? Jo, för 6 år sedan fick jag en sambo. Den ljuvligaste, mest underbara sambo man kan tänka sig. En sambo som nästan alltid är på goshumör och som oftast är glad. Det var kärlek vid första ögonkastet när vi sågs och den här individen följde med mig hem på en gång. Det första som hände var att hon lade sig under sängen. Efter ett halvt dygn kom hon fram och sedan dess har vi gosat och kramats mycket. Jag älskar min katt väldigt högt. :-)

Vj köpte ett litet klätterträd till katterna och de var väldigt nyfikna och intresserade. Vi skall sätta fast den mer ordentligt men än så länge när den är uppe står vi vid den och håller koll så den inte vinglar. Den lilla snuttan (rymligen) kom med lite hjälp högst upp och där trivdes hon ypperligt. Hon åmade sig ett tag men sedan lade hon sig tillrätta och halvsov en liten stund. Jag vet inte om hon är höjdrädd när hon skall hoppa ner för hon brukar hojta på oss att vi skall komma så jag gick dit. Men hon vill inte att vi skall ta ner henne, då blir hon arg. Vi brukar stå där och ofta hoppar hon ner på axlarna och sedan vidare. Men denna gången var det liiite högre än så. Jag ser att hon fokuserar på platsen bakom mig som är strykbrädan och jag hinner tänka hur skall hon göra nu för jag står ju i vägen. Jo, då GÅR hon på mitt huvud. Åtminstone hade hon tänkt att göra så. Grejen var bara att jag hade min varma goa mössa av kanin som är så len och mjuk att den bara gled av. Ellie reagerar på rädda katters vis - ut med klorna! AJ, jäklar vad det gjorde ont att få en hel katt inborrad i skallen! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, det var ju helt galet!

För övrigt idag har vi varit och gått i Bokskogen, ganska slabbigt men där var ju mina fina träd så stabila, lugna och bara väntandes på mig. En bok fick en hejdåkram. Sedan fikade vi i solskenet - blåbärspaj. Ah, jag älskar blåbärspaj. Det får mig också att tänka på mamma. Hon gjorde otroligt goda blåbärspajer men jag vet inte riktigt hur hon gjorde dem, det kommer jag inte alls ihåg.

Nu är jag trött, trött, trött och skall sova. Jag hade velat komma i säng för över en timme sedan men nu är det i alla fall dags!

Nattinatt