Ett mycket märkligt möte

Vi var ute och körde en sväng idag. Det bästa sambon vet är bilar och sol, gärna i kombination. En sådan här vacker solig dag ville han inte låta gå till spillo utan möjligheten att få köra en tur nercabbat i solen. Jag förstår inte riktigt den vurmen, bilar är för mig ett transportmedel. Men jag har ju egenskaper och egenheter han inte förstår sig på i sin tur!

I alla fall.
Vi var inom en möbelaffär ett antal mil hemifrån när jag tyckte att jag hörde en bekant röst. Mycket riktigt var det en gammal bekanting från många år tillbaka. Det fanns en tid där jag levde i samhället som en helt normal person där jag också orkade att träna. Jag tränade boxning vilket gav väldigt bra träning och var otroligt roligt. Jag lärde känna V där.

Jag blev överraskad att se henne. Hon verkade inte bli överraskad att se mig. Jag var nyfiken på hur hon hade det idag. Hon verkade inte vara det minsta nyfiken på att få veta hur det var med mig. Jag försökte prata med henne. Hon sade inte så mycket själv utan svarade mest på mina frågor. Det var ett mycket märkligt möte. Vi var inte nära vänner men vi umgicks en smula. Men hon såg ut som om jag hade varit kassörskan där hon brukade handla liksom. Det var mycket märkligt...och väldigt obehagligt. Sedan tänkte jag att kan det ha varit så att hon inte kände igen mig, jag har ju förändrats mycket. Men jo, det gjorde hon.

Först blev jag lite ledsen. Det var vett väldigt konstigt och obehagligt möte. Men egentligen, varför skall jag låta det påverka mig så? Vi var inte nära vänner och jag vet att hon hade haft det jobbigt. Vad vet jag, jag kanske påminde henne om något som jag inte förstår. Men i vilket fall som helst handlar det om henne, inte om mig. Hennes beteende handlar om henne, det säger ingenting om mig.

Så jag valde att släppa det, det var skönt.
Jag har ju trots allt ett val.