Denna cytostatikan gör att jag är fruktansvärt törstig men jag har samtidigt en plåtsmak i munnen som gör att allting smakar blörk, tom vatten! Det sättet vatten smakar bäst på är att dricka det direkt från kranen i badrummet, har ingen aning om varför, jättekonstigt. Det är mina katters favoritsätt att dricka vatten på, direkt från kranen. Skillnaden är att jag kan reglera det själv, jag behöver inte stå och vänta tills någon annan är snäll och sätter på kranen åt mig! :-)
Det är lite annorlunda biverkningar denna gången även om det handlar om liknande saker. Jag har ingen aptit, jag har plåtsmak i munnen men ändå känner jag mig hungrig. Det är en väldigt jobbig kombination. För att försöka få bort den äckliga smaken i munnen småäter jag en hel del. Fast det hjälper inte, snarare tvärtom. Jag får ännu värre smak då, det jag precis har tuggat på tillsammans med plåtsmak - blörk. Men det är så obehagligt att jag fortsätter äta ändå.
Det blir extra jobbigt tillsammans med min ätstörning, jäkla skiteländet. När cancer kom trodde jag att det liksom skulle försvinna i havet av allt som cancern innebar. Det gjorde det inte. Min ätstörning började med bulimi men när jag fick min utmattning orkade jag inte kräka längre så det övergick till hetsätning och där är jag än idag även om det inte är lika mycket och allvarligt. Jag gick på behandling som var bra och jag lärde mig en del om mitt eget ätande. Bland annat äter jag mer när jag har värk eller när jag är extra trött. Vad gör cytostatikan med mig? Jo, jag får värk och blir extra trött. Alltså äter jag mer.
Med ätandet kommer både skam, rädsla samt äckelkänslor. Det är jobbigt att hantera samtidigt som jag mår såhär av cytostatikan. Nu är jag trött och borde vila. Ofta äter jag istället för att lägga mig en stund. Vad blir det nu? Kaka eller soffan? Jag vet inte.
lördag 24 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar