Om en timme ligger jag där med smörjan in i min kropp. Det är en sådan jobbig upplevelse, jag skulle dock vilja ändra på mitt förhållningssätt till det. Det är trots allt tänkt att få mig frisk. Jag läste en bok där kvinnan såg hur cellerna liksom poffade och försvann men det fungerar inte för mig att tänka så. En av vampyrerna på blodcentralen berättade att någon hade sett sig som en general och att både medicinerna samt läkare och övriga var hennes armé. Den tanken tilltalar mig mer men jag skulle behöva något att se framför mig. Kanske en blandning mellan armé och poffande!
Och vampyrer skriver jag med kärlek för de är så ursöta där! Jag är ju stammis hos dem nu. Jag brukar alltid vara glad när jag kommer därifrån för de flesta har jag en trevlig pratstund med. Vissa bara lite allmänt, andra lite djupare. Goa flickor är det i alla fall.
Får se om jag är lika glad när jag kommer ifrån sjukan idag, hoppas det för jag är allt orolig nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att jag hälsar på här dagligen och att mina tankar går till dig.
SvaraRaderaIngela
Hoppas det har gått bra för dig "under omständigheterna". Tänk, jag som gruvar mig för att gå till tandläkaren nästa onsdag och göra ett avtryck inför en krona. Jag borde gå dit visslande och vara tacksam att det inte är värre... Men så funkar man ju inte. Tänker också på dig!
SvaraRadera