Samtal, promenad och funderingar

Jag behövde inte cykla, jag hann promenera till kuratortiden idag. Jag kände mig lite nedstämd, saker kändes övermäktiga och jag var trött. Men min kurator är så bra och det kändes bättre när jag gick därifrån. Trots att jag inte har varit hos henne så många gånger känner jag att jag kan prata med henne om det mesta. Framför allt påminde vårt samtal mig om att ta saker stegvis, inte att försöka svälja allt i en klump som jag brukar göra.

Eftersom jag gick dit passade jag på att ta en promenad i det härliga höstvädret, ljuvligt. Jag tycker mycket om att gå och titta på träden och skiftningarna där och gå och lufsa och sparka i löven, de vackra färgglada löven. Avslappnande är det också - naturen är bara bäst!

Lite pyssel har jag också hunnit med. Färg och papper och kladd. Himla roligt att jag orkar igen men jag tog egentligen i för mycket och är otroligt trött nu. Jag får börja ransonera för minsta lilla jag känner mig ok så gör jag för mycket och då kommer det surt efter. Nu när jag går på cytobehandling är jag extra känslig. Utmattning och cytostatikabehandling är verkligen ingen bra kombination!

Idag har jag funderat lite på skillnaden på "tänk positivt" och "positivt tänkande". Märker du att det är en skillnad? Är det bara en skillnad hos mig? Jag står inte ut med människor som säger att jag skall tänka positivt. Jag är en positiv människa men om det är något som är jobbigt måste jag få lov att vara i det åtminstone en liten stund innan jag går vidare. Frasen tänk positivt ser jag som kortsiktigt, det är något som man slänger ur sig och som inte betyder så mycket, det är lite ytligt.
Däremot positivt tänkande - det är långsiktigt, det är ett förhållningssätt. Det ger mer utrymme för att tillåta sig/våga titta ner i det svarta hålet en liten stund innan man samlar sig och går vidare.
Det har jag tänkt på idag. Det har varit en bra dag men nu är jag så trött så det snurrar så jag skall gå och lägga mig. Jag borde egentligen redan ligga nerbäddad.
Nattinatt