onsdag 28 oktober 2009

Både pigg och trött

Jag har varit kortisonspeedad nu sedan i måndags men nu har orken sinat, jag är bara så fruktansvärt trött nu! I måndags natt sov jag bara några timmar pga kortisonet och sedan var det cytostatikabehandling på det igår. På kvällen tog jag nästa dos några timmar senare än vad jag hade tänkt och jag var lite rädd att jag inte skulle kunna somna men till min stora gläjde var det inga problem. Däremot vaknade jag hyfsat tidigt idag och har varit igång precis hela dagen. Jag har skapat och målat och jag var och vaccinerade mig och jag målade lite till och sedan var vi ute med en kollega till sambon. Egentligen hade jag ju inte behövt följa med men han är väldigt trevlig.

Det gick snabbt och lätt med vaccineringen. Otroligt trevliga var det också men numera är ju de flesta de när de ser mitt skalliga jag. På vägen dit mötte jag en man som hälsade glatt, jag hälsade tillbaka en smula förvånad. Mitt i stan är det inte ofta det händer att okända människor hälsar på en. Jag funderade på om det också hade med min skallighet att göra. Jag brukar ju alltid ha mössa men med kortisonet så fungerar inte min termostat, jag kokade så jag kunde inte ha mössan på mig längre stunder. I alla fall...hälsade han på mig för att han var en glad prick eller för att jag såg lite sjuk ut? Är jag paranoid, misstänksam eller bara självcentrerad? Fast jag tänker inte på det som något dåligt utan jag reflekterar bara över det, det är intressant att fundera över hur jag själv skulle reagera i liknande situationer.

Och vaccinationen ja. Snabbt, lätt och trevligt. Han som injicerade berättade lite kort om de vanligaste biverkningar, jag läste också lite på de mindre vanliga, de brukar jag ju tyvärr också få möta bekantskap med. I det här fallet blev det ganska komiskt. Jag kommer inte att ha någon aning om ifall jag mår dåligt av vaccinationen, kortisonet, cytostatikan eller Neulasta (hjälper till att få upp halten av vita blodkroppar efter cyton) eftersom de har ungefär samma biverkningar.

Imorgon kommer kortisonet dock att börja försvinna ur kroppen och om det blir samma förlopp som förra gången kommer jag att vara väldigt sänkt, trött och värkbruten imorgon.

Men idag har jag varit pigg (lite för pigg), varit ute på promenad, skapat och fått god mat. Nu skall jag njuta av att gå och lägga mig tidigt. Nattinatt

2 kommentarer:

  1. Tänker på dig...Kram Misa

    SvaraRadera
  2. Trist att du måste igenom cancerresan och det berör att läsa om det jag själv gått igenom. Skickar massa styrka och kraft! Malin

    SvaraRadera