De söta vampyrerna

Denna veckan har jag som vanligt varit på blodprovscentralen och tagit flera blodprov. Igår kände jag mig extra sliten och nedstämd. Det var jobbigt bara att klä på mig och ta mig dit. Man kan se väldigt tydligt hur jag mår på mina kläder, hur mycket tid och tanke jag orkar lägga ner. Igår var jag inte snygg! *s*

Jag blir nog också påverkad av vad jag har på mig, om jag tycker kläderna är lite sådär känner jag mig också sådär. Men ibland orkar jag bara inte. Inte ens bröstet fick följa med, jag orkade inte krångla med det!

När jag kom in till blodprovscentralen trodde jag först att det var stängt. Det var inte låst men när jag kom in där var där helt tomt förutom 5 av personalen som satt och pratade. Jag har varit där många gånger vid det här laget och det har aldrig sett ut så! Så jag blev alldeles extra väl omhändertagen, fast det brukar jag bli ändå. Vi pratade och skojade lite och när jag gick därifrån var jag glad. Tänk så lite som kan göra så mycket!

Och damen som jag grälade en smula med första gången jag var där kom fram och pratade en stund. Hon sade att hon blir alltid så rörd när hon ser mig för hon är glad att vi pratade efter grälet och vi bad båda om ursäkt. Det är jag också. Jag vet att jag för länge sedan säkert fortfarande hade varit sur. Men jag har växt och jag vågar gå fram och be om ursäkt när jag tycker jag har gjort något dumt. Det är jag innerligt tacksam för.