5:e behandlingen

Imorgon är det giftdags igen. Nu är mitt lov slut, jag kan inte fatta att det gick så snabbt ändå. Tre veckor kändes som jättelång tid! Men det är ok ändå för efter att jag har tagit mig genom nästa behandling så är jag över halvvägs. Det innebär att jag har mer bakom mig än framför mig och det är en ljuvlig tanke! Jag ser det inte som att det inträffar imorgon dock, Jag räknar inte med att det är över förrän jag är ute ur de värsta biverkningarna och det har tagit ca en vecka tidigare.

Denna gången vet jag inte riktigt vad biverkningarna innebär för jag får ett nytt gift - Taxotere. Man mår inte riktigt lika illa av det som EC som jag fick tidigare men det finns en massa andra läbbiga saker. Det jag är mest orolig för är muskel-, samt ledvärk, extrem trötthet och neuropati som är domningar, pirr, känselbortfall och fumlighet i händer och fötter, värk kan man nog också ha. Utöver detta finns en gigantisk lista på andra saker man kan drabbas av, usch! Jag försöker att tänka positivt och att det inte är säkert att det blir så jobbigt men jag vet ju hur känslig jag är, jag brukar alltid få biverkningar av mediciner.

Eftersom Taxotere kan vara allergent måste jag käka en himla massa kortisontabletter. Jag har inte fått lika mycket hjärtklappning eller andningskänningar som jag har fått tidigare. Däremot är jag fruktansvärt varm, det riktigt klibbar om mig. Det är äckligt! Tidigare har jag haft svårt att somna med bara 4 tabletter, idag har jag tagit 32 stycken. Jag hoppas innerligt att jag kan sova för den vilan lär jag behöva!

Jag förbereder inför imorgon. Jag packar väskan. I den har jag tidningar, mina favoritpysseltidningar samt korsord. Jag har en flaska med vatten. Jag har med min cancerpärm som är välorganiserad, med den behöver jag inte komma ihåg så mycket, allt står nedskrivet snyggt och prydligt och under olika flikar. Jag har med anteckningsbok, med den behöver jag inte heller komma ihåg så mycket. Risken är bara att jag hinner glömma vad jag skall skriva innan jag får upp den - eller att jag glömmer att titta i den. Jag har även ett blått lakan i min väska. Det kan verka som en underlig sak att ha med sig men jag fullkomligt avskyr de där plastlakanen de har på sjukhuset, det blir så klibbigt och äckligt. Det både ser och känns bättre ut med ett eget lakan. Allt för att göra det en smula mer uthärdligt! Är det något mer jag skall ha med...hmmm, tror inte det.

Jag förbereder även här hemma. Egentligen hade jag velat storstäda överallt, jag är inte pedant men jag tycker om ordning och reda hemma hos mig. Dessutom vill jag ha städat i kök, kylskåp samt badrum. Så är det inte här. Sambon städar typ...aldrig...och jag orkar inte som det är nu. Men vissa saker kan jag inte kompromissa med. Jag har bytt lakan. Egentligen vill jag ha alla sängkläder manglade, det är så ljuvligt. Eftersom vi har tvättmaskin och torktumlare här uppe i lägenheten blir det sällan av. Om man viker det snabbt efter tvätt blir det dock inte lika skrynkligt. Jag gör det när jag tvättar. Sambon gör det inte, dessutom låter han tvätt ligga framme typ flera veckor om inte jag tar hand om det. Det gör mig arg. Men idag ville jag väldigt gärna ha hyfsat skrynkelfritt. Jag strök min sida av sängen när det var bäddat. Lite ego där men om han ville ha slätt hade han ju kunnat stryka sin sida själv, eller hur? :-)

Nu innan jag lägger mig skall jag städa toaletten. Det är ren överlevnadshandling. Om det är så att jag skall spy halva dagen kan jag väl åtminstone göra det i en ren toalettstol! *s* Sedan skall jag ta en dusch, det är så skönt att lägga sig ren i nybäddad säng. Det är inte så skönt att lägga sig med blött hår men det problemet har jag ju inte nu!

Vissa förberedelser har jag glömt. Jag borde druckit mycket vatten idag och stoppat i mig några proviva shots men det har jag glömt. Jag hinkar i mig nu, får hoppas att det räcker.

Nattinatt