Om jag fortsätter mitt liv på samma sätt kommer jag att bli sjuk igen. Det vet jag.
Jag riktigt känner hur jag förgiftar mina stackars små celler som gör allt vad de kan i min kropp. Jag kan inte samla på mig allt längre, jag kan inte fortsätta att trycka ner det.
Det hade varit bättre med ett stort brak än en ohemult massa småtillfällen. Och alla dessa små gångerna tar inte ens bort de stora braken, det kommer upptill! Små stick ofta, ofta. Jag kan inte ens säga om det fortfarande gör ont eller om jag är för bedövad. Reaktionen uteblir inte men kortsiktigt är det bättre att trycka ner den. På ett långsiktigt plan är det katastrofalt. Det kan bli så mycket värre, jag kan bli så mycket sjukare och det vill jag inte.
Jag behöver resa mig.
Jag måste känna efter vad som är bäst för mig.
Trots allt är det jag som är den viktigaste personen i mitt liv.
Utan mig har jag ju inget liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Försök att lyssna in i din själ,
SvaraRaderaden vet redan vad som behövs för att du ska må bättre.
Din kropp skriker efter förändring-lyssna på den!
Det kan bli drastiska förändringar för dig och din omgivning-vad vet jag??
Läser dina inlägg och läser mellan raderna att du behöver sätta ner foten och ta hand om dig! Ta bort dina skygglappar för ögonen och gör det som behövs oavsett vad andra tycker eller du tror att de ska tänka.
Se möjligheterna!!!
Hälsningar från en bröstcancersyster.
TA hand om dig! I vissa lägen måste man lyssna på sig själv först och ta hand om sig själv först! Ta steget! Jag är övertygad om att du kommer att må så mycket bättre sen!
SvaraRaderaInstämmer! Kram/Malin
SvaraRaderaDu har så rætt! Utan dig har du inget liv. Vilken sorts liv vill du ha medan du har det?
SvaraRaderaKram
Marie-Louise