fredag 18 mars 2011

Värksliten

Ja, så går det kanske att sammanfatta mig nu.
Jag vet inte om det var städningen i förra veckan som totalt körde slut på mig. Och min vänstra axel verkar ha gett upp helt. Jag är van vid att ha ont i axeln men det är på höger sida och muskulärt. Direkt efter mastektomin fick jag ont i vänster sida och det blir bara värre. Det känns inte heller som att det enbart är muskulärt och det skrämmer mig väldigt mycket.

Jag vet inte hur jag skall stå ut i denna värkande kropp. Magen har jag inte ont i, det är väl ungefär så långt jag kan sträcka mig. Hela baksidan är skit och större delen av framsidan också. Jag vill ju träna och komma igång och bli starkare men jag fattar inte hur det skall gå till. För varje dag som går blir värken och stelheten bara sämre. Och jag blir mer och mer gråtfärdig...och trött. Och då blir värken ännu värre. När jag är trött och har ont blir ätandet sämre. Det är verkligen en ond spiral.

Jag satt vid TV:n en stund, jag sitter inte där så ofta men ikväll hamnade jag framför Let's dance. Det är ett program jag avskyr. Inte programmet i sig själv utan mina tankar och mina jämförelser. Alla där ser ju fantastiska ut. Och de kan röra sig i alla fall till synes utan smärta.

När man är trött, sliten och har ont följer ledsnad med. Jag är så otroligt ledsen över att ha stannat i livet. Det var länge sedan jag stannade, det var länge sedan jag blev sjukskriven. Men trots att jag inte var på min arbetsplats så arbetade jag hårt för att komma vidare. Och jag kunde göra det. Framtill för två år sedan. Då tog det helt stopp. Fram tills dess var jag helt övertygad att jag skulle komma tillbaka och bli mig själv igen. Nu blir jag gråtfärdig bara jag tänker på min tillvaro. Det är inte mycket jag kan göra pga värk och brist på ork. När jag pressar mig och gör något ändå kommer det i efterhand och brottar ner mig. Jämförelser kommer också starkare in. Jag jämför mig med andra människor och jag kommer alltid till korta.

Misslyckad och eländig, var det planen med mitt liv?
Snälla, ta mig tusen dagar härifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar