Ontgråt

Dagen började med att jag steg upp tidigt för att jag skulle vara redo för hantverkare som skulle komma lite efter 8. Det drog ut på tiden och de kom inte förrän halvtolv. De timmarnas sömn hade jag behövt. Det kan ha varit gränsen mellan gråta och inte gråta men nu bröt jag ihop en stund. Det var länge sedan jag grät av smärta.

Trötthet, ätandet och värken hänger tätt ihop. Ju tröttare jag är desto sämre äter jag och jag får också mer värk. Kroppen hänger ju ihop mycket sämre när den är sliten. Jag har mina papper om överklagan om min arbetsskada bredvid mig. Det känns som ett hån att jag får avslag för den.

Mitt arbete gav mig värk i nacke och höger axel/skuldra. Direkt efter min mastektomi fick jag jätteproblem med vänster axel. Höger sida är mjukdelar men vänster sida känns inte likadant, det verkar inte vara muskulärt och det skrämmer mig jättemycket.

En sådan fånig sak som att gå på toaletten blev besvärlig idag. Jag fick så ont i ryggen att det känns som om den skall gå av. Bajsande är minsann inget man skall ta lättvindigt! Smärtan går ner i höft och gluteus. Just det som jag redan tidigare har problem med efter min judoskada när jag var 19 år.

Sover jag för lite får jag ont i mitt knä, jag brukade kalla det för bakisknä för det var ju oftast när jag hade varit ute och roat mig förr. Nu får jag det ändå lite då och då, utan roandet kvällen innan!

Neuropatin blir också sämre när jag är trött. Riktigt jobbig är den idag och värker gör det. På höger sida gör det ont ända upp till vaden men det tror jag inte har med neuropatin att göra. Jag har väl bara lite extra tur idag.

Jag skulle kunna fortsätta men jag slutar mitt självömkande här och nu. Istället väljer jag att gå och lägga mig och innan jag somnar skall jag gosfira med Effiekatten att det idag är hela 7 underbara år sedan hon flyttade in hos mig. Hon sitter här framför tangentbordet och pussar lite på mina händer så hon skall få min uppmärksamhet.

Bättre att ge den till henne än till smärtan! :-)
Nattinatt