KK

Jag är en kk. Det låter väl trevligt? För er som inte vet vad det kan betyda tänker jag inte berätta.

Dock är det inte den sortens kk jag är i dag. Jag är väl för gammal och hängig och slängig, vad vet jag.

Nej, numera är jag kk som i känd kund. Och det är väl inte så konstigt kanske.

När jag kommer till posten hälsar damerna glatt på mig och säger att det var länge sedan jag var där och hur är det med mig och har jag sett Lollopards nya kollektion, var det inte lite mycket prickar denna gången och hur är det med katterna, har du varit utomlands du är så brun och så var det länge sedan du var här.

Jajemän, fullt koll har de på mig, de söta damerna på posten. Men det är bara trevligt. Jag har alltid ett leende på läpparna när jag går därifrån.

Häromdagen var det återöppning på Noa Noa efter deras renovering och jag gick dit, nyfiken som jag är. Jag möttes av en tjej, heej, hur är det med dig? En annan säger också heej och vad långt hår du har fått nu och vad fint det är med diademet (trollrufs eller borde jag med tanke på titeln på detta inlägg kalla det för knullrufs). Ja, minsann, de har också koll på mig. Det var två nya flickor där som svärmade runt för att hjälpa till och nu kommer de säkert också ihåg mig. Tjejen på andra Noa Noa vet vet jag är och sist jag var där frågade hon hur jag trivdes i kappan som jag köpte där.

Jag var inne i en konstnärsaffär för några dagar sedan och ville ha matt akrylfärg. Hem kom jag med ett gäng tuber men jag hade stått där och pratat om olika medier ett bra tag. Väl hemma såg jag att de inte alls var matta. Mycket irriterad blev jag. Dagen efter stack jag tillbaka för att lämna tillbaka alla förutom de som jag hade provat. Väldigt bestämd var jag. Det fanns inte något annat än att jag skulle lämna tillbaka dem. Det krånglade med kortterminalen förra gången men det ville han inte erkänna. Jag fick en faktura med fakturaavgift på. Gillar inte sådant för jag betalar hellre direkt. Nu tog jag med pengar och sade att jag ville betala nu och inte med faktura. Men jag har precis skrivit nytt. Jaha, men jag tänker betala här och nu.

Jag var jättetrevlig men oerhört bestämd. Efteråt sade han att han egentligen inte tar tillbaka varor men eftersom jag var noga och frågade vilka som var matta så tyckte jag inte det spelade någon roll vad han har för regler vanligtvis. Han skulle bara ta tillbaka dem.
Undrar om jag är kk där också? Fast jag kommer inte att gå tillbaka dit.

Efter jag lämnade konstnärsaffären tänkte jag cykla hem men innan jag hann upp på cykeln såg jag en skylt om en quiltaffär så jag gick in där. Jag behövde köpa en pressarfot och tänkte fråga ifall de hade. Och vi började prata och prata. Det var nog mest hon som blev intresserad i saker som jag gjorde, hon frågade en massa och till slut satte vi oss vid datorn och jag visade en massa på min blogg. Hur himla trevligt som helst, det var som om vi hade känt varandra länge. Att man så i intresset kan hitta likasinnade så tiden bara försvinner. Jag tittade upp på klockan, helt förskräckt, då hade jag varit där i 1½ timme.

Inte konstigt jag är en kk - känd kund om jag babblar så mycket!

Det är ju jättetrevligt men när jag kommer hem är det som att någon slagit mig i huvudet. Jag är så fruktansvärt trött! Jag kan inte bli så engagerad och intresserad i saker. Jag måste lugna mig men jag vet inte riktigt hur jag skall göra. Det går liksom som av sig själv.

Det är ett helsike att tycka att det mesta är intressant och något man kan lära sig av för det finns ju överallt! Jag kommer liksom inte undan roliga och spännande saker!? Jag får väl blunda hädanefter! *s*

Jag behöver utveckla någon slags strategi för hur jag skall hantera detta. För att det blir ett problem för mig. Efter en sådan lång och väldigt intressant samtal går jag raka vägen hem och lägger mig. Ibland är det knappt jag klarar av att ta mig hem. Jag måste vara rädd om mig själv och se vad intresset/nyfikenheten gör med min kropp.

Jag är väldigt trevlig och charmig och pratsam och glad. Tänk om de skulle se mig några timmar efter när jag knappt håller ihop och då tröttheten slår till. Då är jag inte pigga glada, charmiga I.
Då är jag mer trötta, ledsna I. Märkligt.

Och nu vet jag inte så mycket om vad jag skriver för jag har tagit kvällsmedicinen.
Det betyder nog att jag skall gå och lägga mig. Fast...det vill jag ju egentligen inte. Jag har så mycket jag vill göra egentligen.

Jag måste städa, mina goa Lydiaflickor kommer hit på lördag och jag måste fixa ett schema för veckan om städning och bakning så att inte allting blir dagen innan.

Sova sött sjunger sängen. Inte irriterad, Inger intar insomningpositionen.
SNARK