Enbröstade

Ibland snurrar det till och jag får en märklig tanke i huvudet.

Idag kom det en.
Kan man födas med bara ett bröst som kvinna?

Ja, det är klart man måste kunna. Men jag har aldrig någonsin hört talas om det.
Jag vet inte ens om jag innan allt detta startade hade sett någon enbröstad i omklädningsrum eller liknande. Det är ju nästan som det vore skamligt som man måste dölja.

När jag var med kören och sjöng i kyrkan i söndags tog jag på mig finbröstet. Lite får jag ju klä upp mig inför Gud! Men på körövningarna går jag enhängad. Jag har ju inte supertajta kläder på mig och visar ju inte upp mig sådär. Jag brukar också ha sjal på mig men den tar jag av mig när jag blir varm och sedan glömmer jag det lite.

Det verkar som att så många tar så mycket hänsyn till hur andra tänker. För det kan ju inte enbart vara av personliga skäl som alla tar på sig bröst. Jag behöver göra det för värken och obalansen i tyngden. Hade jag haft mindre bröst hade jag aldrig burit det! Hade de tagit båda brösten hade jag heller aldrig använt proteserna tror jag. Jo, kanske någon gång om jag skulle vara fin. Till kyrkan eller så? ;-) Fast Gud skall ju älska mig hur jag än ser ut så han borde ju bry sig allra minst om det.

Helt enbröstad stod jag i kören och sjöng idag. Den låten vi hade idag hette without. Den var fin, grymt bra text. Jag började nästan gråta faktiskt. En av textraderna löd: he is longing for to meet you face to face. Jag vet inte varför men oj, där fick jag blinka lite extra. Så vacker.

Och med den härliga tanken och acceptansen skall jag gå och lägga mig och vila min stackars kropp. Imorgon skall jag träffa aktivatorn igen och jag skall träna på att vara lugn och inte bli irriterad på henne.

Nattinatt och jag hoppas att just DU har haft en särdeles fin onsdag! Om inte kommer det en helt splajsans ny dag imorgon. För övrigt har jag tagit min kvällsmedicin.