Ontgråt igen

Jag har precis varit ute och tagit en promenad. Det var sol och det var ganska varmt så det blev en härlig promenad.

Molnen hopar sig, dock inte meteorologiska sådana utan värkmoln.

Värken sprider sig och jag är så rädd att det skall fortsätta så. Jag vill bara krypa ihop till en liten boll för att försöka stänga ute smärtan fast det skulle bara göra den ännu värre. Jag kan knappt skriva för det strålar ner i ena armen och handen är lite halvdomnad. Nacken är också sämre förutom vänster axel. Höft, rygg samt knä är ungefär som tidigare.

Fötterna är lika jobbiga som vanligt men om jag skall hitta en glädje i denna kropp idag är det väl att benen är lite bättre just idag.