Ork

På kvällarna när jag har lagt mig känner jag hur väldigt trött jag är och hur sliten jag är i kroppen. Det är vid de tillfällena jag ibland känner mig överväldigad och tappar modet. Tidigare har jag alltid kunnat mobilisera lite extra kraft när det behövts men nu finns det inga reserver kvar. Jag förstår verkligen inte hur jag skall orka komma tillbaka och vara en normalt rörlig människa och kunna arbeta. Men ändå är det min högsta önskan. Jag har aldrig tänkt så tidigare, aldrig under min väldigt långa sjukskrivning. Men nu, post-cancer, tänker jag så ofta. Det är tankar som skrämmer mig väldigt mycket. Jag har höga krav på mig själv och att inte kunna röra mig normalt, inte orka med eller att inte kunna arbeta ser jag som ett misslyckande för mig.

Och när orken brister tappar jag även kognitivt. Dåligt minne, koncentrationssvårigheter, svårighet att hålla ihop tankar och ord. När jag försöker förklara eller beskriva saker och ting märker jag hur fladdrig jag är. Och detta skrämmer mig om möjligt ännu mer. Även om jag inte har kunnat arbeta eller vara lite aktiv som tidigare hade jag ändå mitt intellekt, det var min identitet. Om jag nu inte har det kvar vem är jag då?