Hemligheten

Jag har inte skrivit på några dagar men jag har tänkt desto mer.

Jag har funderat på hur jag ser på saker och ting och hur jag framställer det. Jag tror mig vara en ganska positiv person men här i bloggen tycker jag att jag mest gnäller. Å ena sidan var det det som var meningen när jag började skriva - att jag skulle få ur mig allt. Fast samtidigt föder "gnäll" faktiskt mera gnäll och så vill jag inte att mitt liv skall vara.

Jag tror på affirmation och visualisering även om jag sällan använder mig av dessa verktyg. Den främsta anledningen är mitt dåliga minne, jag glömmer helt enkelt bort det!

Jag hade lånat en bunke böcker på biblioteket som det nu var dags att lämna tillbaka. Jag hade ont och orkade inte gå den dagen så för att undvika böter (det var många böcker) så lånade jag om dem via nätet. En av dem kunde jag inte låna om eftersom den var reserverad och av väldigt många dessutom! Jag blev så nyfiken att jag var tvungen att bläddra genom den innan jag skulle lämna tillbaka den dagen efter.

Boken heter The Secret (Hemligheten) och är skriven av Rhonda Byrne. Kort sagt handlar den om att gott föder gott och att det sprider sig. Tänker jag positiva tankar händer det positiva saker. Det var dock lite fånigt hur de beskriver oss människor som magnetiska och tankar som åker ut i universum och tillbaka till oss. Men resten tror jag på. Jag tror att positiva tankar ger mer positiva tankar och tvärtom att negativa eller depressiva tankar ger upphov till ännu mer negativism.

Det är iofs inte alltid så lätt att påverka det men jag tog ett beslut att jag skulle försöka. En anledning är att jag redan märkt på vissa områden hur väl det fungerar och det utan att jag egentligen försökt.

Jag har pga hälsoproblem tyvärr träffat många läkare, handläggare, personalmänniskor och dylikt som inte alltid varit så trevliga. Det har gjort att jag blivit väldigt rädd och orolig inför sådana möten för jag har varit så rädd att inte bli tagen på allvar. Den rädslan i sig har gjort att jag har agerat på ett sätt där jag nästan förväntade mig att bli dåligt bemött. Och många gånger har jag blivit det. Men....var det för att de hade en dålig dag, för att de kanske inte hade så mycket empati eller kan det ha varit att de agerade utifrån hur de avläste mig? Om jag verkar taggig och ilsken responderar ju de på det istället för rädslan som jag inte visar.

Den "bästa" saken med cancern är att jag har rivit ner mina försvarsmurar. Och det utan att jag har försökt, snarare tvärtom. Cytostatikan slog ut mig totalt, jag klarade knappt att hålla mig uppe och ännu mindre några försvarsmurar. Och det märkliga är att jag har blivit bemött på ett helt annat sätt på sistone. Inte bara för att jag hade cancer och att det var synd om mig och inte enbart inom sjukvården.

Jag har tänkt annorlunda när jag skulle träffa nya människor. Jag var mer öppen och förväntade mig att det skulle gå bra och att jag (om det rörde sig om min hälsa) skulle få adekvat hjälp. Och så har det blivit.

Enligt boken går det att "dra" till sig bra saker inom alla områden i ens liv så när jag kom till biblioteket och skulle betala böterna tänkte jag prova det. Kvinnan i kassan frågade om jag ville betala och jag sade att - det vill jag gärna! Jag såg att hon reagerade starkt och hon brast ut i ett oj, dig skall jag inspireras av! Inte för att jag vet något om min ekonomi blev bättre av min ändrade synsätt men märkligt nog har det blivit roligare att betala för varor.