Lydiagården, söndag 31/1

Inchekning
Rundvandring
Promand
Bastubad

Jag träffade J på kursen som onkologen anordnade i höstas. Dock var hon bara med första gången men jag fick hennes telefonnummer och vi har träffats några gånger sedan dess. Vi samåkte till Lydiagården söndagen 31:e januari. Vilken vacker dag! Vilken vacker miljö! Jag var som ett barn som nästan pep av glädje när allt var så vackert omkring mig!

Väl framme visades jag till mitt rum. Jag hade hoppats att jag skulle få ett rum som vette mot enbart skog men det fick jag inte. Jag fick lite av parkeringsplats och något litet hus. Men rummet var väldigt bra och jag tillbringade knappt någon tid där förutom vid sömn och då spelade träden utanför ingen roll alls!

I biblioteket hade några kvinnor samlats. Jag kände igen en till som även hon hade deltagit enbart vid första kursträffen på onkologen. Senare visade det sig att det var ett par som bodde i ett litet samhälle där jag har bott och att mannen (anhörig) tom kommer ifrån det ännu mindre samhället som jag kommer ifrån. Mycket märkligt. Namnet faller lite på plats efter ett tag även om jag inte kommer ihåg honom som person. Det gav upphov till en hel del tankar och processer som var jobbiga under tiden men som jag nu en vecka senare är glad för.

När alla deltagare har kommit sätter vi oss i en ring tillsammans med personalen för att presentera oss. Jag noterar att de flesta säger att de tycker om att vara ute och promenera och röra på sig. Det tyckte jag var lite intressant. Men det stämmer nog att det är viktigt i dagens samhälle att vara aktiv och röra på sig. Jag märkte att jag sade samma sak när det var min tur. Fast jag tycker om att vara ute, dock inte i stan. Jag har mycket svårare att komma ut och ta promenader här i stan. Ute på landet är det så mycket lättare att komma ut! Alla förutom en kvinna i personalen säger samma sak. Hon säger tvärtom att hon tycker absolut inte om att vara ute och röra på sig. Det var så härligt befriande att höra tyckte jag!

När alla pratar och presenterar sig lyssnar jag noga på vilka som har barn. En av de viktigaste aspekterna för mig med denna veckan är att hitta någon i liknande barnsituation som jag kan dryfta tankar och känslor med. Men jag hittar inte någon. Alla har barn. Alla utom jag. Jobbigt. Ensam.