Lydiagården, måndag 1/2

Ankomstsamtal med sjuksköterska
Information om veckan
Kunskapsresan med läkare "fakta och föreställningar om cancer"
Promenad
Gruppsamtal "När jag fick beskedet om bröstcancer"
Kunskapsresan med sjukgymnast "bröstcancer"
Knep och knåp
(promenad)
(bastubad)

Jag är inte van vid att behöva ställa klockan men jag kom ändå upp ganska lätt. Mindre lätt hade det dock varit att somna, jag har inte sovit många timmar.

Efter frukost är det dags för ankomstsamtal med en sköterska. Hon frågar mig vad hon kan hjälpa mig med. Öh, det vet jag inte! *s* Hon frågar lite och jag svarar lite. Sammantaget vet jag inte vad hon kan hjälpa mig med men hon var väldigt rar i alla fall.

Jag och J tog en liten promenad. Vi valde den kortaste stigen som nog inte var den snabbaste eftersom den gick i skogen i snön. Men härligt var det!

Sedan var det dags för oss att ge oss ut på en resa, nämligen Kunskapsresan. Värd för första etappen var läkaren som talade om "fakta och föreställningar om cancer". Till min lättnad var det inte det vanliga pratet om: här är celler, så här delar det sig. Eller jo, det var det kanske lite men det presenterades på ett annat sätt. Bla fick vi veta precis vad alla siffror och förkortningar står för vilket tilltalar mig som är informationsnörd. Jag kommer visserligen inte ihåg det men ändå!

Efter detta var det schemalagt en promenad. Jag kände att jag var väldigt trött och det är så mycket människor och prat runomkring så jag valde att ta promenad på egen hand. Jag behövde lite tystnad i öronen. Det var ohemult mycket snö men jag valde ändå en slinga som inte var plogad för jag ville gå i skogen. Många gånger undrade jag om jag hade gått fel men jag kom ändå fram till slut till min lättnad. Det var otroligt vackert och väldigt välgörande. Jag älskar träd, speciellt såhär i vinterskrud. Det var hisnande vackert och det var öronbedövande tystnad, underbart!

Sedan var det dags för gruppsamtal. Vi hade delats upp i två grupper och de två männen (anhöriga) som var med hade fått en egen grupp. Vi har tre samtalstillfällen och det var olika teman. Idag handlade det om beskedet, hur gick det till att få diagnosen och hur var det. Jag tyckte det var lite jobbigt så jag väntade till slutet. Jag blev lite förvånad över mig själv. Jag trodde att jag tyckte att barngrejen va det jobbigaste men det var när jag pratade om arbetsdelen som jag började gråta. Att jag hade varit så nära, att jag skulle börja att komma tillbaka till arbetet precis när jag fick beskedet och så trillade jag tillbaka igen. Men barnsituationen är också svår att prata om, där fällde jag också många tårar. Blä
Samtalsledaren var hon som inte gillade att vara ute och hon växte mer och mer under tiden.

Ånyo var det dags att ta plats för ytterligare en färd på Kunskapsresan, denna gången med sjukgymnasten. Dock kommer jag inte ihåg något av informationen, jag tror det var ungefär liknande information som vi har fått tidigare. Eller inte men i vilket fall som helst är det borta.

Vi gick ut för att ta ytterligare en promenad och efter en promenad tillsammans lämnade jag än en gång de andra för att få lite tystnad i öronen. Det var ganska mört vid det här laget men vi hade ficklampa med oss. Det var riktigt mäktigt och häftigt att gå i skogen i mörkret. Och det var så tyst, det var jätteskönt.

Det hade varit en omtumlande första dag och när jag kom upp till rummet var jag väldigt trött. Å ena sidan behövde jag vila men jag ville även ta del av gemenskapen. Jag fick lite tid för mig själv, sedan gick jag ner till biblioteket och tjötade med de andra som för övrigt var ett himla bra gäng, många goa människor!

Bastu fanns där! Lite väl sent för mig egentligen men vi bestämde att vi skulle ta ett bastubad. Varmt inne och kallt ute. Väldigt kallt ute. Väldigt kallt för fötterna att springa ett varv naken i snön. Väldigt obehagligt för fötterna också eftersom de fortfarande är bubbliga och konstiga. Inuti alltså, de är inte bubbliga på utsidan.

TRÖTT var jag och efter detta somnade jag riktigt gott. Jag vaknade inte en enda gång under natten, när klockan ringde befann jag mig i samma ställning som när jag lade mig. Det var länge sedan jag sov så bra!!!