Söndag

Vi sov länge, riktiga sjusovare var vi. Jag hade extremt svårt att vakna och släppa drömmen. S var inne flera gånger och försökte få liv i mig och det lyckades till slut.

Jag och sambon åkte ner till båten för att kolla den nu under vinterförvaringen. Förvaringen funkade bra för att stänga ute väte men tyvärr funkade den inte lika bra för att stänga ut tjuvar. De hade tagit motorn och massa annat så vi fick ringa polis och försäkringsbolag och allt som behövdes. Vi väntade på polisen men de hade annat de var tvungna att ta först så de skulle dröja men de visste inte hur länge. Efter några timmar frös jag och hade ont så jag behövde åka hem så S körde mig tillbaka. När han hade gått ojade sig mamman för det, det var så synd om S. Jaha, jag hade varit ute lika länge och båten är min också.

Eller är den? S betedde sig inte som att det var vår. Varje samtal han ringde benämnde han den som sin. Han har inte berättat hur det har gått och jag har inte sett några papper. S räknar inte med mig längre...eller förresten det har han nog aldrig gjort.

Polisen ringde seeent igen och då körde S ner. Jag orkade inte följa med den gången.

För övrigt har jag ägnat min tid åt att läsa samt surfa, tur vi hade laptopen med. Dock var det dålig mottagning så det tog tid att ladda, irriterande. Jag bestämde mig för att uppdatera bloggen när jag kom hem istället och nu är jag här - uppdaterandes.

Vi träffade på hamnkaptenen där vår båt står. Han bor där också och brukar gå omkring och hålla koll. Tyvärr hade han inte sett något av detta men det är inte så konstigt för de hade gjort det ganska snyggt och snabbt. Han frågade S om han hade slitit sitt hår. Nä, sade jag men han har slitit mitt och så tog jag av mössan. Jag tycker fortfarande det är roligt och fnissar lite åt det. Hur är det, får man lov att tycka att man själv är rolig i detta jantesamhälle? :-)

Egentligen var jag inte jättesugen på att åka upp till hans föräldrar över julen men de ville träffa S och han vill givetvis träffa dem. Det var en sak som lockade mig och detta är inte jag utan min ätstörning som tagit över och skriver nu. Det är jobbigt erkännade men mamman brukar ha så mycket godis och kakor och när jag inte mår bra brukar det få vara mitt stöd och min tröst.

S samt hans två barn S&S fick choklad men inte jag. Undrar om svärmor tycker att jag är tillräckligt fet som jag är! *s* S&S mamma heter också S. Dålig fantasi eller en rolig grej? Nog beroende på humör men jag tror nog jag mest tycker det är en rolig grej. Och så träffar han sen ett I, vilket missräkning! Han gör ett nedköp vad gäller namnet, yrke, inkomst, barnaldstrandet samt en närvarande familj med att leva med mig istället för henne. Sedan är hon kanske snällare och mer tillåtande än vad jag är, kanske smartare också för tydligen är jag rätt korkad. Det får jag åtminstone höra jämt när han blir arg på mig, typ flera gånger om dagen. Oj, där ledde jag visst in på ett helt annat S:spår!

Jag avslutade dagen med hemsk värk, gos med Effiekatten, söta Damernas Dekektivbyrå samt diverse medikamenter.