Bemötande

Igår var jag på avslutningen av kursen jag har gått på hos onkologen. Den heter att leva med cancer och har varit 8 torsdagar i rad. Jag var rädd att jag skulle missa en del eftersom jag fick cytostatikabehandlingen varannan torsdag men jag har kunnat gå varje gång och det är jag glad för. Det kommer att bli tomt utan dem. Dels tyckte jag om deltagarna och dels tyckte jag om de som höll i kursen. Men så är det, jag fäster mig lätt vid människor.

Igår kväll funderade jag lite över hur jag blir bemött. Jag tror det har skett en förändring. Fast förändringen ligger hos mig. Förr blev jag ofta Inger Igelkott, jag har fått höra att jag är "kantig" vilket har förvånat mig väldigt mycket. Men det är inte så förvånande när jag tänker efter. Jag har alltid haft väldigt svårt att visa mina svaga sidor. Det är egentligen inte svaga sidor, jag tycker inte det är det hos andra men jag har tyckt att det varit svaghet hos mig själv (jag har liksom olika regler för andra och för mig). Jag har inte kunnat visa när jag varit rädd eller ledsen men jag har inte helt klarat av att visa den glada sidan utåt. Jag blir inåtvänd och väldigt fåordig och pratar kortfattat och med hård röst. Ofta har det varit när jag har varit ledsen och desperat kämpat för att inte brista i gråt men utåt sett har jag verkat hård och arg och kantig.

Jag började förstå detta under ätstörningsbehandlingen jag gick för ca 2 år sedan och har kämpat med detta sedan dess. Jag försöker att riva ner min mur och visa mig själv men herregud vad svårt det är. Det är fortfarande så många gånger jag inte klarar av det även om jag tycker det är stor skillnad mot tidigare. Det är lättare att se skillnaden hos mig på andra, på bemötandet jag får. Människor jag känner sedan tidigare kanske inte ser det så tydligt hos mig. Men jag ser det speglas hos människor jag träffat under den senaste tiden, under detta året. De är vänligare, varmare, mjukare och jag har under det senaste året känt mig mer accepterad än vad jag har gjort tidigare.

---------------------------

För övrigt kliar det i mitt operationsområde men det är så jobbigt för eftersom jag inte har någon känsel kan jag liksom inte klia tillbaka och bli av med det!

Oj, har hela dagen gått...redan? Då är det bästa jag går och lägger mig!