Måndag

S:s föräldrar skulle till Jysk och titta ut en fåtölj till honom. Då passade jag på att gå in till stan och kolla lite i affärer. Nu när jag är lite piggare är det ju roligt att kolla andra affärer än här hemma. Jag bor mitt i stan med en massa, massa affärer omkring mig men det är inte så roligt att kolla där länge, tror det är för nära. Jag fyndade plagg med härliga färger. Jag älskar egentligen kläder med mycket färg men har inte burit det det senaste halvåret, jag tror på något sätt att det blev för starkt och att jag inte orkade med det. Men nu hoppas jag att jag kan bära orange igen, min älsklingsfärg. Vissa kläder var inte bekväma att ha under cytostatikan och under behandlingen men nu är det lite bättre igen. Likadant är det med parfym, jag har inte burit parfym sedan innan min operation i mitten av juni. Det blir liksom för starkt med dofter, jag klarar inte av det.

Jag hade packat ut allting och ställt ut i grovköket så Effiekatten inte skulle bli rädd och gömma sig och min strategi lyckades, jag kunde bara gå upp och hämta henne. Om hon förstår att vi skall iväg kan hon antingen sticka iväg så vi inte hittar henne eller så gömmer hon sig långt in eller långt upp så hon är svår att ta upp. Dessutom känns det fruktansvärt i de fallen att ta henne mot hennes vilja. Även denna gången låg hon så nära ett element hon kunde komma, hon älskar verkligen värme. En lagom kombination med feromoner, klappande och att sitta högt i bilen så hon ser ut genom fönstret lyckades för att avhålla henne från att kräkas. Jag är så glad för blä vad jobbigt det är för henne och för mig för jag blir så ledsen när hon inte mår bra.