Kroppens kollaps?

Såhär sent har jag inte varit uppe på väldigt, väldigt länge. Det är egentligen alldeles för sent för mig men jag såg en film. Den var inte så bra så att den rättfärdigade att vara uppe så länge med tanke på hur trött jag blir men den handlade om magi och lite slott och jag gillar att drömma mig bort ibland.

Jag skulle ju komma in i bra rutiner igen och använda mig av Lottas braiga schema men det har inte gått så bra som jag hade velat. Jag är dock glad för det lilla. Idag började jag storstäda. När min sambo städar springer han över med dammsugaren och tjoff så är det färdigt. När jag städar plockar jag med typ precis allt och vill nästan städa varje låda, varje hylla och överallt. Något mittemellan våra städtyper skulle vara lagom. Men jag lyckades i alla fall att stoppa mig. Jag pressade mig inte så mycket som jag brukar göra och det är jag väldigt nöjd med för det är extremt svårt att sluta när jag är igång!

När jag var yngre var jag ofta ute på klubbar. Jag älskade att dansa och tillbringade den mesta tiden på dansgolvet. Jag har varit väldigt känslig för ljud de senaste åren och har inte lyssnat så mycket varken på radio eller musik. Då och då klarar jag att lyssna på några låtar dock och idag passade jag på att sätta på musik som fick det att spritta i kroppen på mig. Det var härligt att dansa med oj, vad trött jag blev. Samtidigt som jag glad känner jag starkt av skillnaden. Jag orkar inte lika mycket, jag är äldre och inte lika frisk.

Idag i mitt städande hittade jag gamla bilder. Eller gamla, de var ju bara något år gamla men det kändes som det var längre sedan. Jag såg helt normal ut, jag var symmetrisk, hade hår och jag såg glad ut. Jag kan väl se glad ut och för den delen givetvis vara glad nu också men det är ändå annorlunda. Allt är annorlunda. Man vet inte vad man har förrän man förlorar det. Jag känner mig ytlig för att jag sörjer mitt utseende men tankarna och känslorna finns där ändå.