Mycket idag

Det märks att det varit mycket de senaste veckorna för min hjärna funkar inte så bra. Jag går från ett rum till ett annat och glömmer vad jag skall göra. Det är iofs vanligt att man gör så men liksom tio gånger blir lite tröttsamt. Jag har svårt att ta mig till platser för det är som att vägen suddas bort i min hjärna så jag får tänka om och om igen vägen i hjärnan. Och jag får väldigt svårt att bedöma hur lång tid saker skall ta och vad jag behöver göra. Idag var det sista väldigt frustrerande. Jag skulle träffa en kompis klockan 1 och jag hade några ärenden men jag kunde verkligen inte räkna ut hur lång tid jag skulle kunna behöva och när jag skulle gå hemifrån för att inte bli färdig alldeles för tidigt och inte heller komma för sent. Jag chansade lite och det blev ganska bra, mest iofs för att jag pratade med en bekant hur länge som helst, annars hade jag varit för tidig.

Men precis när jag skulle iväg trodde jag att jag hade tappat min ena lins, hjälp! Fast det hade jag inte gjort, den satt kvar i ögat fast liksom väldigt högt upp. Eftersom ögonen storrinner hela tiden får jag torka, annars gör alla tårar att huden torkar ut, mina tårar är så salta så det nästan fräter på huden. Skitkonstigt och läskigt! Så jag försöker torka när det rinner som värst och ibland när jag gör det råkar jag liksom putta på ögat/linsen så den kommer ur läge. Första gången det hände fick jag halvt panik men inte nu. Jag visste ju att den skulle komma ut någon gång, det var bara att ha tålamod och dutta lite. *s* Jag har en kompis som tycker det är läskigt med ögonen, på gränsen till fobi. Det hade inte varit läge att ringa till henne och berätta vad som hänt. Eller ännu värre, fråga henne om hon kan hjälpa mig att få ut den. Haha, det hade varit riktigt rått!

Jag var inne i en skivhandel och lämnade tillbaka en skiva jag köpte igår. Orsaken, jo, jag hade redan köpt skivor till min sambo men glömt det och när jag väl kom på det tyckte jag det var lite tråkig fantast och att jag hellre köpte något annat än en skiva till. Hur dåligt minne kan man bara ha!?

Sedan skulle jag till posten och hämta ett paket. Damen som expedierade mig sade att det var länge sedan jag var där. Oj, tänkte jag, nu beställer jag för mycket pyssel, får nog dra in på det hela när posten frågar efter mig!

Inne i en affär tog jag som vanligt av mig mössan, det blir för varmt att ha den på. Jag har inte varit där så ofta men å andra sidan brukar vi prata så mycket så hon vet vem jag är. Hon blir lite ställd när hon såg min "frisyr" men hon var faktiskt modig och frågade hur var det med mig, är det något speciellt. Det tyckte jag var strongt för det är många som inte vågar, de är så rädda att fråga fel eller att man blir arg eller ledsen för att de säger något. Jag uppskattar tvärtemot att de frågar istället för att bara stirra på mig bakom min rygg. Det är intressant att se hur andra reagerar på mig för dels reflekterar jag över hur de reagerar och vad som kan vara den bakomliggande orsaken som rädsla eller dylikt och dels funderar jag på hur jag själv reagerar mot andra som är sjuka eller något utanför det "normala" (Usch, jag avskyr det ordet egentligen!) Vissa saker i det skrämmer mig också men jag tror inte att jag beter mig konstigt mot människan. Jag är på ett forum där många är sjuka och några tyvärr har gått bort den senaste tiden. Det gör att jag blir lite rädd att prata där av två skäl. Dels känns min behandling och mina problem lite för futtiga för att tas upp när människor dör! Och dels vet jag inte om jag klarar av att lära känna fler människor som är väldigt sjuka och troligtvis tyvärr inte kommer att klara sig. Det är mina rädslor samt att jag som många andra är rädd att råka säga/skriva fel saker.

Jag och en bröstvän hade tid hos en perukmakare för att ta ut en peruk till innan nyår när remissen går ut. Min kompis hade bokat tiden och hon är säker på att kvinnan i affären sade idag men idag när vi kom dit sade hon att nej, det var imorgon. Visst, sådant kan hända men hon var inte det minsta intresserad av att lösa det. Vi hade båda två lite halvsvårt att komma imorgon men hon i affären sade bara att tja, det finns inga andra tider i år. Men det var ju hon som hade gjort fel, brydde hon sig inte det minsta om att försöka rätta till det! Det känns verkligen inte kul att behöva gå dit imorgon och träffa den hmmm kärringen rätt ut sagt. Det är inte grejen att det blev fel som retar mig, det är hur hon bemötte oss. Det var precis som att hon inte behövde vara service minded, lite attityden "har man cancer så får man remiss och då kommer alla till oss så vi behöver inte kämpa för att få kunder". Jag har alltid haft svårt för otrevliga människor, det mår jag jättedåligt av. Det är något jag behöver lära mig släppa. Det är tur vi var två så vi kunde prata om det och skoja lite om det för att släppa det. Nu hade vi extra tid så vi hann ta en riktigt lång och härlig fika, det var riktigt mysigt! Så det blev något bra av det i alla fall! ;-)

Sedan fick jag skynda mig hem för några kompisar skulle komma. Jag städade lite till i morse, det sista innan jag var nöjd. De hade både lussebullar och mjuk pepparkaka med sig och så fick vi både kola och rocky road fudge. Hur lyxigt som helst! Jag hade gjort en saffranskladdkaka som jag tycker är försvinnande god. Vi fikade och pratade och bytte julklappar och det var jättemysigt! Vi öppnade julklapparna och jag fick en fantastiskt fin bok som heter sweet, dulce, söt tror jag. Vacker bok så den måste synas! Jag får nog ta och baka mig genom alla recept, var beredd på att komma hit och äta! *s*

Nu är julklappade inpackade och nerpackade. Möjligtvis skulle jag vilja ha en till köpt, jag får kolla det imorgon. Jag har packat kläderna. Sådant måste förberedas. Dels är det skönt att ha det gjort men mest av allt är det för katterna. Den ena katten är åksjuk och förstår hon att hon skall med rymmer hon och gömmer sig så vi inte kan få fram henne. Så det gäller att göra allt det "stora" först och sedan kan vi sätta oss en stund och då kommer hon fram för då är det ingen fara tror hon. Fast jag tror inte hon skall kräkas denna gången, det är bra motorväg.

Jag är inte säker på att jag har tillgång till dator så jag önskar er alla en ofantligt fin jul och nyår. Jag hoppas att all mat kommer smaka som den brukar, mitt smaksinne är nog ganska mycket tillbaka. Jag hoppas även att eventuella bieffekter är mildra under julen. Detta gäller eventuella läsare som själva genomgår behandling.
För er andra...kör på som vanligt ;-)
God jul till er alla, tack för att ni läser och ibland kommenterar och ger stöd
Stor kram till er alla från lilla mig!
Inger