Vart tog jag vägen!?

Oj, vad hände?

Förra helgen åkte vi upp till sommarstugan och sambons föräldrar. De är ju inte bra men jag fattar ändå inte hur de kan vara så gamla och sjuka och ändå klamra sig fast vid livet. Trots att de är mer än dubbelt så gamla som vad jag är har jag många gånger tidigare tänkt att de har ju mer ork och styrka än vad jag har. Det gäller dock inte längre. Det är svårt att se dem svaga och märkta av smärta.

Landet är alltid landet vilket betyder bra. Det var alldeles lagom väder också, det kändes att hösten var på väg. Åh, fina, vackra, ljuvliga höst!

I lördags hade vi stort röjarbete i trädgården. Vi sågade ner sly, beskar rosbusken samt träd och det klipptes gräs och samlade äpplen och en himla massa. Jag känner att jag inte är van vid att arbeta med armarna uppåt. Det bör jag iofs inte heller göra med mina axlar men några timmar går bra. Det skall gå bra har jag bestämt mig för. Och det gick hyfsat bra för axlarna. Däremot har jag fått konstigt ont under det opererade bröstet, vid revbenen. Det är ju nästan en vecka sedan så jag tycker att det borde försvunnit men nope, det gör sig påmint. Men jag tänker inte oroa mig för det. Inte än i alla fall!