Spring i benen

Nää, inte lärde jag mig idag heller. Klockan är nästan 12.

Men jag ville bara dela med mig av min promenad tidigare idag.

De senaste dagarna har jag varit en riktig slöfis, jag har inte rört på mig speciellt mycket. Och det tycker jag inte om. Det känns ordentligt i kroppen när jag inte har rört på mig tillräckligt mycket.

Så idag tog jag en promenad. Och när jag hade kommit en tredjedel av vägen kände jag bara ett behov av att springa. Så jag sprang. Jag var verkligen inte iklädd de bästa löparkläderna men det brydde jag mig inte om. Om min kropp känner sig så stark och yster att den vill springa så lyder jag den!

Det blev inte ofantligt långt men jag törs nog ändå säga att det var det längsta jag har sprungit sedan jag så ordentligt dängde huvudet (och resten av kroppen) i väggen år 2004. Jag har alltså sprungit längre idag än vad jag har gjort på hela 7 år. Det är helt fantastiskt ju!

Jag var ganska vältränad tidigare. När jag blev sjuk hade jag tränat boxning i några år och gillade det väldigt mycket. Det var en väldigt bra motionsform för min kropp och för min värk. Under de åren jag tränade det hade jag knappt problem med axel/nacken. Jag saknar det. Det känns som en för lång väg att tänka på att komma tillbaka till den träningen men idag spelar det ingen roll.

Jag sprang och vägen tillbaka till någon typ av träning är några steg närmare mig.