Cytostatikan slår hårdast på de celler som växer snabbt. Det är ju bra för (eller snarare emot) tumörcellerna. Däremot slår det hårt mot andra snabbprolifererade celler såsom hårceller samt epitelceller i hud och slemhinnor (yttersta lagret)
Min kropp är känslig mot mediciner och dess bieffekter. Behandlingen tog hårt på min hud och speciellt mina slemhinnor. Just slemhinnorna verkar inte ha hämtat sig än. Det förstår jag inte eftersom de regenereras så snabb. Det är mer än 1 ½ år sedan sista behandlingen.
Min näsa rinner fortfarande. Jag vet inte om behåringen inte är helt återställd eller om det är annat som kan påverka detta. Öronen känns annorlunda. Men det absolut värsta är slemhinnan i munnen. Jag har ständig afte (blåsor i munnen som egentligen inte alls är blåsor utan gropar) vilket gör otroligt ont när det kommer på "fel" ställe. Den sista jag hade var ofattbart nog på ett bra ställe och jag kände knappt av den. Längst upp vid tandköttet vid övre tandraden är tydligen ett bra ställe. Det sämsta är nog på tungan eller precis vid en tand. Det är sällan jag är helt utan. När en har läkt ut kommer det ofta en ny.
Ett annat del på kroppen med slemhinnor är underlivet. Både här och där får jag torrsprickor och herregud vad ont det gör vid toalettbesök både vid det lilla och det stora. Att en så grundläggande aktivitet kan medföra så mycket besvär!
Hallå, kroppen. Det är dags att läka nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja Hallå LÄK!!!
SvaraRaderaAtt det kan ta så lång tid!
Jag har också de där själsprickorna, nu av Taxoteren, förfärliga små rackare!
kram!
ha ha
SvaraRaderadet blev nästan lite roligt
själsprickorna... (det har jag också... ha ha)
men menade självsprickorna!
Jag läste din kommentar först i mailet och då i fel ordning och jag förstod inte alls. Nu gick jag in här för att se om jag hade skrivit fel och nu förstår jag när jag ser dina kommentarer i ordning!
SvaraRaderaJag är vansinnigt förtjust i ordvitsar och denna var klockren! Skitroligt! Haha
Kram på dig