I tisdags var jag ju hos AF för informationsmöte inför min övergång till jobb- och utvecklingsgarantin. Jag har inte varit speciellt orolig inför det för jag hade så bra handläggare som var väldigt insatt och förstående och som verkligen såg till mitt bästa.
När jag skulle gå dit var jag mest orolig inför tanken att bli matade med information i 2 timmar. Det borde jag inte varit, det var inte det största bekymret visade det sig.
Hela mötet bestod av jag och en till. När jag kom in stod det tre handläggare men en gick ut. Det var en märklig uppslutning tycker jag. Bildspelet var över i en rasande fart och då hade jag ändå (som vanligt) hunnit med att ställa ett gäng frågor. Dock hade informationen givit mig mer frågor än svar. Det var inriktat på arbetslösa och inte utförsäkrade. Kvinnan som ledde det berättade att det var en allmän visning och att det för oss skulle individanpassas. Det gick däremot inte att få veta något om vad som skulle anpassas till oss och vilka regler som gällde. Det skulle vi få veta vid samtalet med vår nya handläggare. Hade det inte varit lättare och bättre om vi hade fått den här informationen i samtalet med den personen?
Jag var helt övertygad om att jag skulle få veta vem som var min nya handläggare och samtidigt få en tid hos vederbörande. Nope. Nästa vecka var det fullt och troligen nästa igen. Men har de ingen framförhållning? Denna tid fick jag för länge sedan. Dessutom var vi bara två KUNDER närvarande. Var det en överstiglig uppgift att ge oss varsin uppföljningstid? Denna excellenta service ger mig dessutom 65 maffia procent av min inkomst som ligger på ungefär samma nivå som när jag blev sjukskriven för 10 år sedan.
Hon tryckte på att vi var kunder och att detta var frivilligt. Frivilligt, my ass om ni ursäktar mitt uttryck. Om ni inte gör det får ni hoppa över den meningen.
Men ändå var det enda som hon pratade om regler och skyldigheter. Det enda som de pratade om var att målet var att vi skulle få ett arbete. Ja, det kan man ju förstå eftersom det är Arbetsförmedlingen. Men jag är ju inte arbetslös, jag har anställning. Blir det inte konstigt då?
Det var procent hit och dit, siffror och antal timmar per dag som man skulle vara aktiv.
Man kunde åka ut också, återkallande kallade de det så fint.
Där blev jag helt förfärad av en mening. Man kastas ut om man missköter sig eller stör verksamheten. Jag har inte för vana att missköta mig, tvärtom är jag för noga för mitt eget bästa. Men vad är kriterierna för att störa verksamheten? Jag har visserligen inte ett sådant mål men jag har ett ganska färskt minne av hur jag blev uppfattad som ett störande element och utkastad. Räcker det att under en diskussion undvika ögonkontakt för att slippa sitta och nicka och le och hålla med (när jag inte gör det) och att ställa några frågor?
Då ligger jag riktigt risigt till!
torsdag 9 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar