Jag känner mig håglös. Jag orkar inte riktigt ta itu med något, känner inte för att göra någonting.
En promenad borde jag ju ta för jag får mindre värk när jag rör på mig men det känns stort. Själva promenaden tar jag iofs gärna men jag skall genom hela citysmeten innan jag kommer till ett grönområde. Städa, laga mat, gå ut med återvinningsgrejer, sortera, kategorisera, ringa samtal, skriva mail, gå till AF, måla om några småhyllor, läsa i nya pysseltidningen...Det finns hur mycket som helst att göra....men jag orkar inte.
Det är bara när jag är väldigt trött som jag brukar känna mig såhär men nu har det varit ett tag. Det enda jag kan tänka mig är att det är sorgen efter Ellie och det kan jag ju inte skynda på. Det får bara ta den tid som det behöver. Bara och bara...det är ju det jag har svårast för...att ha tålamod och vara lugn.
Jag är en görare...men jag orkar inte. Vad är jag nu då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du sätter ord på vad jag också känner.
SvaraRaderaJag är en görare, men jag orkar inte...
Kanske har vi gjort så mycket så det är därför vi inte orkar.
Vad händer då då?
Ja.
Vad är vi nu?
Varm kram!
Usch så många vi är som vill mycket men inte orkar. Jag vet precis vad du menar. Står och tittar på pionerna i trädgården som måste planteras om, men det blir inte gjort för mina händer. Jag orkar helt enkelt inte. Som tur är har jag en liten slav.... :-) Men ändå.
SvaraRaderaStor kram till dig!
Viktoria
Åh, vackra pioner. Fast jag är ändå lite avis på dig som har både trädgård, pioner och en liten slav! ;-)
SvaraRaderaMen jag känner med dig om orken...jag skickar lite av min reserv till dig! Hoppas du känner det. Stor kram, Viktoria!
Fighter - jo, så är det ju. Har vi alltid varit görare har vi slitit väldigt hårt på vår kropp. Det tar ordentligt med tid att återhämta sig från det. Jag tror nog att cyton tar extremt hårt på "vårt" sorts kropp!
Vad är vi nu? Jaa...egentligen helt fantastiska individer! (Även om det ibland inte riktigt känns så!)
Stor kram, Fighter!
TACK!
SvaraRadera