Strålande

Jag var på lunch idag med en god vän. Trevligt sällskap och himla god mat!

På vägen hem tittade jag inom min favoritklädaffär. Jag är inte där så jätteofta men jag brukar handla mycket de gångerna jag väl handlar. Dessutom pratar jag en hel del med personalen då. Jag tänker ofta att denna gången skall jag inte babbla på men varje gång går det likadant. Det är något med färger och form som triggar igång mig! Det är likadant med färger i alla möjliga varianter. Inte blir det bättre av att det är rasande trevlig personal.

Under cancerperioden var jag därinne några gånger. De såg mig med långt hår, med inget hår, med lite hår och nu med lite mer. De frågade tom mig hur det var med mig och gör så fortfarande. Det tycker jag är modigt, det är ju ingen lätt fråga. Jag har människor omkring mig som inte ens när det var som värst ställde mig den frågan.

Idag var jag dock inte pratsugen så jag duckade lite. Men det gick inte. En av de trevligaste expediterna var där och när hon såg mig så lyste hon upp och sade men hej, vad roligt att se dig! Jag blev lite överrumplad av det mottagande. När jag skulle betala frågade hon hur det var med mig och att jag hade en sådan utstrålning som gjorde att jag märktes.. När du kom in reagerade jag på det sade hon och visade med gester vilken utstrålning hon menade att jag hade. Och sedan såg jag ju att det var du!

Det har jag hört många gånger. På sistone inte lika ofta men innan jag blev sjuk fick jag ofta höra detta. Varje gång blir jag lika förvirrad. Jag vet inte vad det är som gör det, vad det är som är utstrålning och vilken typ av utstrålning det är.

En kursare för länge sedan berättade att när hon kom in i kurslokalen var det mig hon först lade märke till. Och då var det över 50 personer i lokalen. Sådant gör mig förvirrad. För jag förstår det inte. Jag vet inte vad det är jag liksom signalerar.

Jag blir jätteglad och stolt över detta men som sagt, samtidigt förvirrad för jag förstår det inte.
Fast jag kanske inte behöver förstå allt...även om jag gärna vill!