Idag är det årsdagen av beskedet med stort C.
Tiden som gått förvånar mig, det känns verkligen inte som om det vore 2 år sedan. På ett sätt kommer jag ihåg allt samtidigt som det ändå är lite luddigt. Tiden är märklig, den verkar inte riktigt vara linjär.
Men här är jag!
Jag lever och mår bättre än på väldigt länge tack vare vistelsen på Vidarkliniken. Lite svårt har jag att fortsätta med allt som är bra men jag tränar på det. Ju mer man tränar på en sak, desto bättre går det, eller hur?
Så oj, vad jag skall träna. Träna på att kunna röra mig utan smärta. Träna mig på att äta regelbundet och äta bra mat. Träna på att ta vilopauser och inse att min kropp inte orkar så mycket som den gjorde innan. Samt träna på acceptans av det senare.
Men framför allt skall jag träna på att må bra. Jag lever ju trots allt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Grattis på tvåårsdagen då, och hurra för att du för varje dag närmar dig fler årsdagar med bättre hälsa. Kram
SvaraRadera/Åsa
Hej! Följer din blogg! Grattis på tvåårsdagen! Jag håller själv på att hämta mig efter en bröstcancer. Fick min, förhoppningsvis, sista Herceptinbehandling i april. Har som motto att göra mer av det jag tycker är roligast, i mitt fall är det olika typer av gruppträning. Exempelvia cirkelgym, cirkelfys eller intensivgympapa. Det viktiga, tror jag, är att få en del egentid för det som är "bara mitt". Må så gott!
SvaraRaderaGrattis! Det låter fantastiskt i mina öron.
SvaraRaderaAtt ta sig igenom så många dagar efter allt du gått igenom.
Grattis på tvåårsdagen....kramar i massor från Misa
SvaraRadera