Värkande midsommar

Helgen tillbringas i sommarstugan i Blekinge. Här är helt ok väder, inte för varmt och inte för kallt. Inte så mycket folk vilket är skönt för jag är inte speciellt social. Det var förra gången vi var här för två veckor sedan som vi förstod att Ellie inte var bra. Katterna brukar sitta i fönsterna och ivrigt spana men Ellie låg bara i soffan. Det är ledsamt att bli påmind om det.

Men jag försöker att få ut det, att tillåta sorgen att både vara i mig och släppas ut. Det är nog första gången någonsin som jag gör så. Första gången som jag vågat släppa ut sorg och gråt. Tidigare har tårar kanske runnit på kinderna men jag har stängt ner resten, inte ett ljud har kommit ifrån mig. Det sliter på kroppen, jag har varit helt färdig efteråt och bla fått migrän. Jag har trott att det har varit av gråten men så var det ju inte. Det var ju av kampen att hålla allting tillbaka. Jag är fortfarande sliten och jag blir matt i kroppen och får mer värk samt huvudvärk men det är inte med lika stor kraft.

Fast jag har en grym värk i kroppen. Jag vet inte vad som gör det så illa den här gången. På ett sätt kanske det inte spelar någon roll men på ett annat sätt blir det ju lättare att hantera och kanske undvika om jag förstår hur det hänger ihop. Det primära valet när jag har så ont är att inte vilja röra mig. Men på sikt blir det värre. Så jag måste ut och promenera så mycket jag bara kan. Jag försöker få med sambon och han vet att det är för smärtan. Men han vill hellre sitta med en bok. Så nu struntar jag i honom och tar en lång promenad själv. Får se när jag hittar tillbaka med mitt dåliga lokalsinne! Tar det tid innan nästa uppdatering har jag kanske snurrat bort mig!!