Navelskådning

Jag fick lite sällskap under min promenad häromdagen. Dock inget sällskap som jag vill ha eller skulle välja själv. Ganska långvarigt dessutom för jag upptäckte det inte förrän på kvällen när jag skulle lägga mig.

Fästingar!

Urk.

Min första erfarenhet av dessa läskiga typer var för drygt 7 år sedan. Innan dess hade jag aldrig stiftat bekantskap med dem. Den allra första gången fick jag jättemånga, säkert omkring 20 stycken. Nu har jag lärt mig att man inte skall ta egna vägar i bokskogen med en kort klänning. Fast det är inte så stor risk att jag skulle gå omkring med kort klänning nuförtiden iofs....

En av dem satt i naveln vilket jag tyckte var alldeles särskilt läskigt. Och så även efter denna promenad.

Min navel är väldigt personlig. Den angår inte fästingar. Den är/var ett band mellan mig och min mamma och den skall vårdas. Jag tycker tom att min navel är fin, den har en söt liten form och är alldeles lagom stor. Den får gärna fortsätta vara så.

Men det får den inte.
Inte om jag väljer en tuttmage. För då skär de bort en bit av huden under naveln, lossar på huden från vävnaden undertill för att kunna sträcka på den. Då hamnar naveln konstigt så de skär bort den och flyttar den. Jag vet inte hur det kommer att påverka min navel, jag vet inte vilken stort ingrepp det blir på den.

Det är lite märkligt.
För i den stora, jobbiga, långa och smärtsamma operation som jag funderar på att genomgå är jag för tillfället mest bekymrad över hur min navel kommer att påverkas....