Idag fick jag ett brev på posten...från posten. Oj, tänkte jag, vad är det nu?
Det var ett kravbrev. De ville ha pengar för ett brev som jag skickat. Som jag för övrigt redan frankerat en gång. Med frimärken jag köpte på posten.
Jag tog emot de frimärkena jag fick på posten, slickade (örk) på dem och satte fast dem. För att jag skulle vara riktigt säker på att de fastnade stod jag och tryckte lite extra.
Men se, det kan man inte lita på. Jag ringde upp posten och frågade vad brevet handlade om och om det inte räckte att frankera det en gång. Men eftersom jag satte fast frimärkena själv och använde mitt eget saliv är det tydligen inte pålitligt. Det kan lossna.
Så om jag vill vara säker på att det skall sitta fast skall jag begära självklistrande frimärken.
Jaha? Så posten säljer en undermålig produkt frågade jag. Jag väljer själv sade den icke alltför sympatiska människan i telefonen. Öh, jag trodde jag kunde lita på deras produkter men nu är det alltså en produkt som är lite säkrare än den andra...i alla fall om man har min typ av saliv...eller något?
Vilken fantastisk idé posten egentligen har. Vi höjer priserna hela tiden men avsäger oss allt ansvar för tjänsten som kunderna köper. Är det något som de klagar på så är det ändå deras eget fel. Jag har aldrig funderat på kvaliteten på min saliv, det har fungerat ganska bekymmersfritt hittills. Men nu vet jag ju bättre, tack posten.
Men posten makulerade i alla fall kravet. Tur för dem.
Hon kände nog på sig att det var enklast så.
fredag 17 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ha ha ha ! Inte konstigt det mesta skickas som mail nu förtiden.. Fantastiskt !!
SvaraRaderaBra att du fick det makulerat.
Sittande i bilen i eftermiddag nyss hemkommen från jobbet öppnar jag ett konstigt paket.
SvaraRaderaDet finns inga frimärken på det:-)
Nu vet jag varför...
Alltså.
Jag är mållös.
Har inga ord.
Men varför... till mig?
SÅ GLAD! GLAD! GLAD!
Å så RÄTT på alla sätt!!!
Underbara härliga medmänniska!
Aldrig ska jag glömma dig!
Å när jag väl fick stopp på tårarna gjorde jag tappra försök att hitta något eventuellt mobilnr till dig för att ringa och tala om hur tacksam jag är, men hittade inget.
Kanske lika bra det för jag kanske bara hade bölat:-)
Ett stort och varmt tack!
Det borde ju ha varit du som fått en uppmuntran efter alla tårar du fällt den senaste tiden.
Den som inte haft djur kan inte förstå vilken sorg och saknad det är.
All kärlek och lycka i världen till dig.
Goaste Inger!!