Jag var förresten hos tandis igår för att fixa tanden. Jag hade bitit av en bit av tanden och det fanns två alternativ för att fixa det; antingen en vanlig lagning som dock inte nödvändigtvis höll så länge samt att sätta på en krona som var hållbart men också 3 gånger dyrare. Tandis frågade vilket jag ville göra och jag blev helt förvirrad, jag kan inte sådant här! Men jag valde det som var mest hållbart i alla fall, jag gillar kvalitet.
Eftersom det var en akuttid hann hon inte göra mer än att jämna till och lägga en lagning tills jag kommer nästa gång. Ni vet hur det är hos tandis - man ligger i den där stolen och ser bara taket och lampan och munskydd och vitt, det luktar konstigt och borren avger ett så vidrigt ljud! I vanliga fall tänker jag inte på det så mycket men denna gången blev jag så otroligt påmind om hur det var för exakt ett år sedan när jag låg lika försvarslös och utlämnad på en brits. Jag var riktigt på väg att få panik, jag kände hur jag spände mig i hela kroppen. Men som tur var så gick det snabbt så jag kunde få ner pulsen igen. Däremot ser jag inte fram emot nästa gång eller nästa igen - det kommer att behövas två gånger för att fixa tanden. Jag får nog försöka bearbeta det så att det inte blir lika jobbigt. Två timmar i den stolen är inte roligt i vanliga fall, det behöver ju inte bli värre!
Jag har tänkt mycket på detta med tandläkarbesök. Jag har otroligt dålig inkomst men jag har alltid försökt spara så jag har reserver ifall jag behöver. Dessutom har jag en generös sambo som betalar bra mycket mer än vad jag gör. Men tänk om det inte hade varit så. Tänk om jag hade varit singel och haft denna dåliga ekonomi så länge att mina reserver urholkats. Vad hade jag gjort då? Jag kanske inte alls hade kunnat gå till tandis ens för ett kostnadsförslag! Så ser ju verkligheten ut för många. Så fasansfullt. Jag gick ett dygn med en liten bit av tanden som hade gått av och jag har haft svårt att äta, det har gjort ont och jag mår illa eftersom det är längst bak. Tänk att behöva gå så för att man inte har råd. Så lyckligt lottad jag ändå är.
lördag 12 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar