Arbetsskadeanmälan, matlagning och trötthet

Jag är så trött idag att jag inte riktigt kan komma ihåg vad jag har gjort. Hur många gånger som helst har jag fått kämpa för att komma på vad dagen har innehållit. Och som så ofta förr förstår jag inte varför jag är så trött men nu när jag försöker komma ihåg så har det ändå blivit en hel del.

Jag började dagen med en promenad. När vi slutade i LoA-projektet föreslog jag att vi skulle ta en dag och fortsätta promenera. Kunde man så kommer man men det är inget krav. Det har mest varit jag och en till som gått men det hade inte spelat någon roll om det bara hade varit jag för då hade jag ju kommit ut! Det har jag tyvärr svårt att göra ibland även om jag väldigt gärna vill ut och gå.

På väg hem träffade jag på en granne och jag gjorde misstaget att fråga hur det var med henne eftersom hon hade kryckor sista gången jag såg henne. Sedan följde en kvarts utläggning om allt som har hänt och hur synd det var om henne. Oj, jösses. Hon pratade nonstop och jag kunde knappt värja mig. Det är inte ens en granne jag känner, vi hejar vanligtvis bara. Hon vet mycket väl att jag har haft cancer men hon tog sig inte ens 10 sekunder för att fråga hur det var med mig. Men det är klart, det hade ju tagit tid ifrån hennes harang, haha. Till slut lyckades jag i alla fall smita.

Jag hade telefontid med FK idag gällande min arbetsskadeanmälan. Vi pratade i nästan 1½ timme, det var ganska mycket att gå genom. Men eftersom reglerna är så hårda nu är det svårt att få en arbetsskada godkänd. Jag vet det men jag tycker själv att det är så solklart att det är arbetsrelaterat så det var lite av en chock att få höra det. Det stora problemet är tydligen att jag inte har haft en behandlade läkare för min värk de senaste åren så det är dokumenterat. Jag har försökt men det var ingen som ville ta sig an mig. Läkaren på företagshälsovården ville inte att jag skulle vara kvar där och alla läkare jag träffade senare på vårdcentralen sade att de inte kunde göra något eftersom det är arbetsrelaterat och att jag borde vara kvar. Limbo alltså. Därför har jag ingen dokumentation de senaste åren och det kan vara avgörande till att jag kanske inte får min arbetsskada godkänd. Det gör mig fruktansvärt ledsen. Jag har dagligen besvär av min nacke/axel/skuldra och det är mycket jag inte kan göra. Det hade känts som en någorlunda upprättelse att få genom detta men så blir det kanske inte. Bitterhet, vik hädan!

Och som jag inte hade varit tillräckligt trött och ontig redan som det var bestämde jag mig för att laga middag när sambon kom hem och deklarerade att han hade huvudvärk och var sur. Maten blev god, med tillsatser från balkongen i form av rosmarin, basilika och oregano. Vattnet fick en dusch av citronmeliss. Jag lagar mat så sällan att jag blir väldigt glad när jag lyckas och det blir bra. Det är så stort för mig att jag nästan förväntar mig stående ovationer. Det får jag inte märkligt nog!

Men hur god maten än blir så tar det väldigt mycket av min energi. Jag är helt slut. Mellan allt annat har jag tvättat och snickrat lite, gjort färdigt en hylla. Nu har jag precis slagit in ett paket. Det blev ett otroligt fint paket. Men trött blev jag, väldigt trött.

Kan man lägga sig 21.14 tro? Ja, det kan man. Eller i alla fall börja, det brukar ta tid innan jag hamnar i sängen ändå.

Nattinatt från mig och storkatten som ligger på tangentbordet. Detta har med andra ord tagit lång tid att skriva.