Lång och innehållsrik dag!

Oj, vad det har varit mycket idag. I alla fall känslomässigt!

Jag inledde dagen med att hälsa på ätstörningskliniken som skall lägga ner. Helt galet, det är en otroligt bra klinik med väldigt bra personal (nåja, de flesta i alla fall, man kan ju inte tycka om alla!)
Idag var sista dagen alla var samlade vilket var en bra dag att titta in. Jag pratade knappt med min behandlare alls, jag kände inte alls för det faktiskt. Hon var ok men hon tittade för mycket på teorierna och missade att se mig trots att jag påtalade vissa saker flera gånger. Deras behandling är efter en teori av någon tysk läkare och de använder sig av KBT. Jag har läst en del psykologi och jag har gått i KBT tidigare. Jag sade till min behandlare att jag inte trodde att jag verkligen fick in allt i huvudet utan jag agerade utifrån den inlärda kunskapen. Det kan låta som en märklig sak men det är stor skillnad - att säga något man verkligen menar eller att säga något man vet att den andra vill höra. Men hon sade att hon var så duktig på sitt arbete att hon skulle märka om det var så. Det gjorde hon inte.

Nåväl, jag fick ändå mycket ur den behandlingen. Den var väldigt bra. Men jag kände inte direkt för att prata så mycket med henne. Hon är ok men hon är inte viktig för mig längre. Däremot var märkligt nog de två tjejerna i receptionen det. Märkligt i denna meningen baseras på att de ju inte hade någon behandlande roll, de var bara trevliga och rara. Och det är inte så bara! Där blev jag sedd och lyssnad på som individ -verkligen. Jag blir nästan lite tårmild bara jag tänker på mottagandet jag fick där idag. Det var fint!

Lite senare var det dags för lunch. Jag hade bestämt träff med två kvinnor från cancerforumet och det var första gången vi sågs. Oj, vad trevligt det var och som vi pratade! Märkligt att man kan ha så mycket att prata om första gången man ses. Fast vi har å andra sidan en hel del gemensamt. Det är så givande att träffa andra i liknande situation, det hjälper så mycket! Det är så oerhört skönt att slippa försöka förklara - de bara vet! Jag var tvungen att gå efter 3 timmar men jag hade kunnat stanna kvar där mycket längre!

Och anledningen till att jag var tvungen att rusa var att jag hade tid för klippning. Japp, min första! Jag har sett fram emot det ett tag men nu när jag var på väg dit blev jag nästan lite nervös! Jag har fått så mycket lockar och jag vill inte förlora dem! Varken till saxen eller till någon annan hårförändring! Man får ofta lockigt hår när det först växer ut men det händer också ofta att det blir rakt igen efter ett tag. Men jag vill behålla mina lockar! Hon klippte inte så mycket utan bara så att det blev liksom en form, en frisyr. Hon tyckte också att jag skulle behålla mina fina lockar. Jag känner mig faktiskt fin!

Idag har jag blivit sedd som människa, som individ. Det är tyvärr inte så ofta det händer och det är lika överväldigande och känslosamt varje gång.

--------------------------------------------------

What!?
Alltså, nu är världen upp och ner.
Jag är väldigt förtjust i programmet Trädgårdsfredag och vi har det på nu eftersom vi missade förra programmet. Vem ser jag inte där om inte min onkolog!? Vad katten gör han där och varför förstör han mitt program! Jag vill verkligen inte bli påmind om denna skit mitt i ett sådant myspysprogram. Bara synen av honom där fick mig att störtgråta!

Bort, bort, bort.
-------------------------------------------------

Det har i alla fall varit en riktigt bra dag men nu är jag oerhört trött!
Nattinatt