Jag har en sådan tur, jag har fått en fantastisk handläggare på AF. Hon ser mig, hon lyssnar på mig, hon lyssnar på vad jag INTE säger, hon försöker förstå min situation och hon reagerar, hon är engagerad och vill det bästa för mig. Vilken tur jag har.
Hon säger att hon är så engagerad för att jag är det. Jag har en sju(svärord) vilja och kapacitet och det är det som ger henne energi. Det blev jag glad av att höra. Jag är inte bara en spratteldocka utan jag påverkar själv.
Konstigt nog är det inte alltid järnvilja och kamp som tar en vidare. Ibland måste man släppa det för en stund. Jag har alltid kämpat, alltid trott att jag har behövt göra det. I kontakten med min arbetsgivare har det inte gett mig någonting. Jo förresten, det gav mig en utmattning. I det fallet hade det varit bättre att slappna av och bara låta allting vara, i alla fall ett tag. För då hade jag kunnat läka. Istället har jag hela tiden pressat mig själv. Trots att jag varit sjukskriven ganska länge har jag inte varit "sjuk". Jag kämpade om möjligt ännu hårdare än när jag arbetade.
Nåväl, tillbaka till AF.
Jag har en hög av papper som är sådär någon centimeter tjock, det är mycket att hålla reda på. Ibland står det så konstigt att jag inte fattar vad de menar. Ett sådant papper hade jag med till AF förra gången jag träffade henne. Det handlade om min ersättning och vi kom att tala om min lön. Det har jag nog skrivit om tror jag. Hon blev så chockad och upprörd över nivån. Det samt arg har jag varit i många år men det är ingen annan som har delat den uppfattningen. Detta var första gången och det gjorde mig så otroligt glad. Någon reagerade på orättvisan i mitt fall.
Hon ringde upp personalkontoret på min arbetsplats och sade bara att här är något fel och det måste vi rätta till. Efter några dagar fick hon ett mail med en 27 %-ig höjning av min lön. Och märk väl att även med denna höjning ligger jag en bra bit under vad jag borde haft. Men det är ändå fantastiskt. Med ett enkelt samtal höjde hon den på ett bräde med 27 otroliga procent!
Min glädje med detta handlar inte speciellt mycket om själva ersättningen. Den stora delen är att någon reagerar, någon kämpar för min skull. För henne var inte samtalet speciellt jobbigt men det hade det varit för mig. Jag har haft ett antal sådana samtal de senaste åren, jag har gjort allt jag har kunnat, ringt hur många samtal som helst för att ändra lönen men inget har hjälpt. Men för henne räckte det med ett samtal och en attityd.
Hon tittar på det som är positivt och förstärker det. I vårt samhälle är det tyvärr tvärtom, man tittar på det som är patologiskt och allt koncentreras omkring det. Som sjukskriven blir det svårt att värja sig från allt som är "dåligt" och det påverkar också hur jag identifierar mig.
Nu har hon semester och jag kommer inte att träffa henne på ett bra tag. Det är lite jobbigt på flera sätt. Jag är ivrig att komma igång, jag vill inte förlora mer tid. Trots att jag inte har tillräckligt med ork vill jag ändå börja med något. Hon tyckte det var för tidigt, jag borde träna mig på att kunna ta pauser och ta det lugnt sade hon.
Jag tänker ofta i form av både färger och bilder. Det är ett lättare sätt för mig att komma ihåg saker. Vissa saker är extra viktiga för mig och då är det både enklare och snabbare för mig att komma ihåg en bild. Vi har pratat en hel del om att jag har sådan vilja, jag vill så mycket och så snabbt, jag har inte så mycket tålamod, jag vill att allting skall hända direkt. Speciellt när det gäller min sjukskrivning har jag dåligt tålamod eftersom jag inte vill tappa mer tid. Vi jämförde det med att bygga ett hus. Jag är inte på samma ställe jag var när jag slutade arbeta, jag kan inte fortsätta med huset jag arbetade på då. Jag får börja om. Jag har tidigare tänkt att det är ett misslyckande att behöva börja om men det är det inte nödvändigtvis. Detta huset kanske kommer att bli ännu finare och bättre lämpad för mig. Men jag kan inte fortsätta bygga på tornet jag var på tidigare, jag får gå tillbaka till grunden.
Grundarbetet är ju alltid viktigt, vad man än gör. Skall du måla eller tapetsera blir det inte så bra om du slarvar med grunden. Jag kan se ruinen, grunden framför mig. Den är av vit puts och är belägen i väldigt vacker natur. Efter vårt samtal känns det riktigt lockande att se till så jag bygger upp grunden ordentligt. Denna grund är ju det som jag skall bygga på senare så det måste vara en riktigt stabil och rejäl grund. Det är svårt, hjälp vad svårt det är men så viktigt. Men detta nya hus kommer att bli även bättre än det gamla.
onsdag 16 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är så himla underbart att höra att du fått en sådan bra handläggare!! Det gör så gott i hjärtat att höra så du anar inte Inger!
SvaraRaderaKRAM!