Mycket inom och utom mig

Nu var det nästan en vecka sedan jag skulle fått min sista cytostatikabehandling. Men jag fick ingen! Läkaren tyckte att jag hade varit för dålig efter behandlingen tidigare och han ville inte att jag skulle gå ner mig ytterligare. Det tar så lång tid att återhämta sig så han tyckte vi skulle nöja oss. Eftersom mina blodvärden (förutom Hb) har varit så bra har jag fått maxdos de två sista behandlingarna och jag har därmed fått mer än jag hade fått om jag hade fått standardbehandlingen. Så det är inte så att jag inte får tillräckligt med cytostatika, det räcker gott och väl.

Det var ett märkligt besked att få. Jag var laddad till tänderna inför sista behandlingen. Jag hade nästan ställt in mig på att njuta av att allt skulle vara sista gången. Att gå miste om det blev riktigt snopet. Inte för att jag ville ha cytostatikan, givetvis inte, men jag förlorade möjligheten att typ sträcka ut tungan åt eländet och att få avsluta det i mitt huvud på mitt sätt.

Men åh, vad jag är glad att slippa den extrema värken och tröttheten. Jag ser fram emot att metallsmaken i munnen skall försvinna så att jag verkligen kan känna smak igen, nu är det så mycket som smakar luddigt och konstigt. Det lär väl ta ett tag men jag hoppas att jag till jul har fått tillbaka lite av mitt smaksinne. Julskinka och grönkål, ah, vad gott!

Håret har redan börjat växa, tänk att det går så snabbt! Ögonbryn och ögonfransar är glesa men håret på huvdet har börjat växa. Jag såg att jag hade fått fjun både på benen, i armhålor och underlivet. Det hade ju kunnat ta en längre paus dock! En märklig sak är att allt hår föll utom det på underarmarna! Undrar vad det är som avgör vilket hår som ryker!

Jag har pysslat järnet de senaste dagarna. Jag hade återbesök hos läkaren idag och jag ville ha med en gåva till honom och till forskningssköterskan. Jag gav en present till cytostatikasköterskan förra tisdagen. Det har tagit en stor del av min ork men jag blev ganska nöjd. Även om jag nästan var över gränsen på vad jag orkade så känner jag att jag har mer energi. Jag kunde slutföra mitt projekt. Idag lämnade jag presenten till min fantastiska läkare och han såg ut att bli riktigt glad faktiskt. Tyvärr var inte forskningssköterskan där idag så jag får väl göra ett kort besök där en annan dag.

Men det jag är allra gladast för idag är nog att jag lyckades ta mig till biblioteket. Jag älskar bibblan men har inte varit där på flera månader, jag har bara inte orkat. Vanligtvis är jag där i alla fall varannan vecka. Jag har så många böcker med mig hem att jag knappt orkade bära dem. I trappan upp fick jag ta några vilopauser men i alla fall!

När jag var som allra tröttast kändes allt så hopplöst och jobbigt. En sådan här dag känns det som att jag har en framtid ändå, saker och ting känns möjliga!