Idag lyckades jag faktiskt ta en promenad och det kändes så himla bra! Jag fick inte uträttat det jag ville eller rättare sagt hittade jag inte affären jag tänkte ta mig till men det var underordnat, det var promenaden som var det viktigaste. Jag önskar att jag hade bott på landet. Då hade jag bara kunnat öppna dörren och vara ute i naturen och kanske tom se träd! Nu när jag bor mitt i stan måste jag gå till en park och det är inte alltid jag orkar det. Och en stadspromenad ger verkligen inte lika mycket, jag vill se träd! Efter trädgårdsrehabiliteringen jag gick i våras har jag förstått att jag behöver träd. Att titta på träd gör mig avslappnad.
Sambons barn kommer hit imorgon för att käka. Tur att jag frågade om det för tydligen skulle de komma mycket tidigare än så. Det får de gärna göra men jag vill gärna veta vad/när/hur saker händer eftersom jag måste ransonera min ork. Men att jag vill veta det innebär tydligen att jag hatar hans barn och aldrig vill träffa dem. Jaha, det var något nytt för mig. Jag fick också höra hur dum jag är men det var ju inte nytt, det får jag ju höra ganska ofta. Suck.
Idag hade jag hellre bott ihop med ett träd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Massor av kramar till dig.
SvaraRaderaElin E
Inger, jag blir ledsen att få läsa om elaka uttalanden av sambos barn. Du har all rätt att få veta när de tänkte komma, för att planera och orka. Hur gamla är de? Mycket oförskämda är de, tycker jag.
SvaraRaderaAtt titta på träd skapar lugn och harmoni, träd är själva livet. Jag skulle gärna bjuda dig att besöka mig. Jag har en lägenhet nära skogen i Bro, inte så långt från centrala Stockholm. Du bor ju där eller hur? Jag vistas i lägenheten ensam i ca 1 vecka varje månad. På måndag åker jag dit igen. Vej ej hur jag kan skriva hur du kan nå mig.
Varma hälsningar Liba
Jättestora kramar till dig Inger. Blir förtvivlat trött och ledsen när jag läser om de dumma och onödiga kommentarer som du måste utstå, mitt i din redan jobbiga sjukdomssituation.
SvaraRadera*
Fast visst var det din sambo och inte hans barn som uttalat sig, barnen skulle ju inte komma förrän dagen därpå? Hursomhelst så borde du vara förskonad från detta, du behöver din dyrbara energi till din egen läkning, inte till sådana här tråkigheter. Tänker på dig.
Inger, hoppas att du mår någorlunda bra.
SvaraRaderaVarma hälsningar
Liba - det var inte sambons barn som sade det, det var sambon själv. Barnen säger aldrig något om någonting. Det frågar inte hur jag mår, de fortsätter väl med sina liv och de "glömmer" nog lägligt att jag inte är det. Jag kan förstå att man strutsar. Men jag hade ju hoppats att sambon skulle kunnat prata med dem.
SvaraRaderaNej, jag bor inte i Stockholm, jag bor faktiskt ganska långt bort, sådär en 60 mil är det väl minst. Jag kanske skall skriva att jag bor i en liten storstad istället. :-) Tack för ditt erbjudande, så gullig och generös du är!
Stor kram till dig /Inger
Tack Elin E
SvaraRaderaKramar är bäst, de är varma, kärleksfulla och framför allt fulla av energi!
kramar tillbaka
/ Inger
FridaKarolina
SvaraRaderaTack för dina varmt medkännande ord. Jag kände verkligen hur de spred sig och att jag fick en liten dos av det.
Det stämmer, det var sambon som sade så. Ja, det kan ta väldigt mycket energi i en stund där det inte finns någon alls.