3:e cytostatikabehandlingen

Igår fick jag min tredje Taxotere och min femte cytostatikabehandling totalt. Det innebär att jag bara har en styck kvar!! EN kvar!

Och så glad som jag var efter att Ellie hade kommit tillbaka kunde inte ens en sådan omgång bekymra mig. Det gick så bra så. Jag hade samma sjuksköterska som jag hade i början som jag inte tyckte om då men nu gillar jag henne. Hon är fortfarande lite virrig men eftersom jag har gjort ett antal gånger känner jag till det själv och kan säga till henne när det inte stämmer utan att känna mig otrygg.

Dessvärre var inte min underbare läkare där då han var tjänstledig för forskning. Det var synd för jag hade ett helt ark med frågor, dock inga akuta sådana. Jag fick träffa en annan läkare och fick höra att jag hade ganska dåligt blodvärde så det var inte konstigt att jag hade varit trött. Det låg precis på gränsen till att jag skulle behöva blodtransfusion och bara ordet ger mig lite rysningar. Jag vet inte vad som gör att jag tycker det är läskigt. Det kanske är den minimala smittorisken men till största delen tror jag att jag tänker att behöver man blod är man RIKITGT dålig och jag klarar inte riktigt av att tänka på mig så. Men å andra sidan är jag så trött att jag knappt klarar av vardagen. Vissa dagar klarar jag knappt av tvätta mig eller klä på mig och när jag väl gör det behöver jag långa pauser emellan. Jag kanske behöver en släng blod för att få lite energi - usch.