Motsatt till vad du kanske tror handlar detta inlägget inte alls om medicinsnurrätande. Varje gång jag är förkyld sänder jag enorma tacksamhetstankar över den människa som kom på idén med nässprej. Jag får så fruktansvärd huvudvärk om jag är täppt men sprejen hjälper en lång väg. Nu behöver jag visserligen inte så mycket nässprej längre men imorse låg jag kvar i sängen ett tag och njöt av ploppandet och känslan av befrielse. Jag vet inte vad det är som ploppar rent fysiologiskt men varje plopp är en sann njutning. Och så är det ett härligt ord.
Prova själv.
Plopp, plopp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ja, jag vet...plopp, plopp...tyvärr kan jag inte ta nässpray längre...:(. Efter en hjärtinfarkt förra året äter jag blodförtunnande o är lättblödande,kan blöda näsblod nåt alldelaes hemskt...så nässpray går bort nu....saknar ploppandet...:(
SvaraRaderaKram S